Idag har Hugo varit på svensexa hela dagen (sen halv nio i morse…) och jag har varit gräsänka. Jag har knappt gjort något alls. Tvättat kläder, ätit pizza, planterat om några växter och gett några andra en dusch, ätit kladdkaka till middag, promenerat ner på stan, sovit 2 timmar på soffan, sett två avsnitt av ”Fråga Anders och Måns”, slösurfat… Det är inte kul att vara själv. Jag vill bo i en liten by där jag känner mina grannar, kan vakna till soluppgången och somna under en stjärnklar himmel. Jag känner mig som en liten guldhamster som lurats att tro att en upp-och-nervänd trälåda är ett jättefint bo om man bara kan skaffa tillräckligt mycket spån att fylla det med, och en gammal toapappersrulle är en jätterolig leksak om man bara springer fram och tillbaka genom den tillräckligt många gånger för att få syrebrist i hjärnan och börja hallucinera om rosa elefanter och glassiga skidsemestrar.
Allt jag vill, är att få vakna med naturen utanför mitt fönster. Att få gå ut i köket och se hur dimman lättar från ängarna utanför fönstret medan tevattnet blir varmt. Jag vill ha NÅGOT som är på riktigt i mitt liv.