Hehe, humor har hon i alla fall i alla lägen. Härom kvällen, när vi kommit hem från Uppsala och jag skulle söva henne, så höll jag på och försökte i drygt en timme, men hon var helt speedad. Till slut kom Hugo upp till sovrummet och jag flydde ut på en av sängarna i tv-rummet och drog täcket över mig. När hon hittade mig tryckte hon upp ansiktet mot mitt ansikte och frågade med tillgjort ironisk röst ”Hur är det, lilla bebis? Hur är det, lilla bebis?”… tack för omtanken, lilla marodör…
Och nyss när jag skulle söva henne här efter lunch, så började vi busa en massa och jag gjorde ett tillgjort skrattljud. Då tyckte hon att jag var en ”Tokafia!”.. ska hon säga! 🙂
hahah! det Är humoR!
hahahahhahahahahha