Så, ännu en dag av slösurfande är förbi och jag känner mig väldigt väldigt redo för helg. Hugo väntar på mig där hemma med någon form av 6-årsfirarmiddag, och jag vill bara zappa hem mig till mysbyxor och ett glas vin och helg! Så länge friden nu varar, har två sjungningar med kören i helgen, varav den ena tar precis hela söndagen i anspråk… well well, det blir kul!
Lördagen börjar stortartat över en kopp kaffe ur plastmugg på Magasinets vårmarknad, i sällskap av en då antagligen ganska nyvaken pastor Karin. Hon har fått fel på dygnsrytmen, och ajg erbjöd henne att få ett tidigt hembesök av mig och Antonia imorgon, för att vrida rytmen rätt igen, men hon avböjde å det bestämdaste. Så vi får väl skaka liv i henne när vi ses på Magasinet istället.
Senaste två timmarna har jag lusläst bloggar av Stockholmsfenomenen Katrin Zytomierska, samt Kissie. Vem är Kissie? Jag har helt missat detta fenomen, tills jag läste om henne på Katrins blogg, som jag hamnade på då jag läste att hon och Bingo Rimér just fått sonen Ringo. Ringo Rimér? Jag måste gnugga mig i ögonen, det hela låter som ett skämt… men Katrin verkar helsympatisk, och det är faktiskt rätt inspirerande att läsa dessa Stockholmsbloggar. Jag följer sedan tidigare Carolina Gynnings blogg, samt bloggen Livet-sett-genom-rosa-glasögon (ni får googla, jag orkar inte länka) för att de skrivs av människor som gör det de vill och vågar sticka ut. Sen kanske jag inte skulle göra samma sak som dem, om jag gjorde allt jag ville och vågade, helt klart inte, men deras mod och driv är inspirerande. Visst har de sina dåliga sidor som lyser igenom, halvanorektiska och halvalkoholiserade och lite verklighetsfrånvända, men jag kan nog räkna upp en 3-4 dåliga sidor hos mig själv också, så det är väl inget att orda om… Det är väl just det, att de vågar sticka ut ändå, som är coolt! Folk hackar på dem konstant, som om man var tvungen att vara perfekt för att få finnas, och de skiter i det så himla mycket! Det kallar jag bitchfeminism, I love it!