Idag är första dagen jag jobbar efter min mammaledighet. Nu är det Hugo som har det stora nöjet att få spendera dagarna med Antonia.
Hur går det då? Bra. Sitter i receptionen och telefonväxeln på VTI (Statens väg- och transporttekniska institut) och det funkar. På förmiddagen kopplade jag ihop lite telefonkonferenser men nu är det rätt lugnt här runt lunch. Bästa stunden idag var nog bilturen hit. Jag gillar att köra bil, helst själv, helst med bra musik på radion, gärna i snömodd, why not? Att vakna 5.45 efter knappt sex timmars sömn var inte lika kul, men funkade det med efter att jag gäspat och gnuggat mig i ögonen i 30 minuter.
Att vara ifrån Antonia är ingen kris, tvärtom ganska skönt. Jag jobbade faktiskt två timmar igår också (upplärning), och trots att jag ammat dygnet runt i 16 månader, så har jag inte gäspat så mycket som jag gjorde igår. Och jag tror inte det beror på att det var så himla jobbigt att jobba, utan på att jag faktiskt kunde slappna av, rent fysiskt. För även om jag fått sova mycket, och ammar många timmar per dag, och har det allmänt slappt på babycaféer och så, så är jag alltid alltid på hugget. Och här på jobbet måste man så klart också vara på hugget, men inte på samma sätt. Så, det är lite gäspigt här, och brösten börjar bli välfyllda i brist på amning, men det funkar. Nu ska jag se lite fokuserad ut för de ska skåla för någon som disputerat här vid reception.
Välkommen tillbaka till arbetslivet! Här är rätt kul, men lite väl mycket att göra. Gäspa brukar jag också göra på dagarna av någon anledning, möjligen för lite sömn.
Kram!
”Nu är det Hugo som har det stora nöjet att få spendera dagarna med Hugo.”
KOkko!?
Jada…