Inser att jag måste förklara den namnvariation som används här på bloggen… Jag är ju halvpolsk, och i Polen är man väldigt förtjust i att använda smeknamn. Det är man förresten i typ hela östeuropa. Om ni läst någon rysk litterär klassiker har ni säkert råkat ut för namnförvirring när varje person i boken omnämns med 5 olika namn…
Så – för att ta det från början, så uttalas Antonia på polska med ett kort ”å” istället för ett långt ”å”. På svenska säger man ju ”Antååånia” men på polska är å-ljudet kort som i ordet ”orka”.
Så till smeknamnen.. jag är ingen expert, men jag tror man kan kalla henne:
Tonia (Tånja)
Antosia (Antåscha)
Tosia (Tåscha)
Antoszka (Antåschka)
Toszka (Tåschka)
Antosienka (Antåschjenka)
och så vidare…
Rätta mig mamma eller pappa eller annan polskakunnig om jag spårat ur i smeknamnspåhitten, men jag inbillar mig att dessa alternativ inte är orimliga… Kanske har ni några fler på lager?
Jag kan tillägga att namnet Margareta på polska motsvaras av namnet MaÅ‚gorzata, som har smeknamnet MaÅ‚gosia, eller Gosia, så Antonia Margaretha kan kallas Tosia Gosia (Toscha Goscha)…
Som kuriosa kan jag bjuda på smeknamnen på fler av mina närstående:
Min mamma Joanna – Asia (Ascha)
Min pappa Lennart – Lennarczyk (Lennartschyck)
Min syster Emilia – Emilka, Emileczka
Min syster Julia – Joula, Jouleczka
Min syster Kristina – Kryszia, Stinka…
Min bror Konrad – Konradek
Hugo – Hugoczek
Min mormor Barbara – Basia (Bascha)
Jag själv – Helenka, Lenka
Detta om detta…
Söndag kväll har vi här idag ja, inte lätt att hålla ordning på veckodagarna. Idag har vi varit i Mjölby och hälsat på Antonias namne gammelfarmor Margaretha (Hugos farmor). Det var ett väldigt lyckat besök! Margaretha fyller 90 år i mellandagarna och är ganska dement. Det är inte alltid man får någon riktig respons när man hälsar på, men ibland svarar hon på något tilltal eller säger något spontant. Men idag märkte man att hon var med! För det första så höll hon sig vaken och alert under hela den timme vi var där, och dessutom så kom hon med egna kommentarer. Vi lade den DJUPT sovande Antonia på bordet framför Margaretha, och efter ett tag uttryckte hon oro över att hon skulle trilla ner, och kom även med råd om att vi inte borde gå ut med henne utan vara inomhus. Dessutom ville hon hålla i henne, och lyfte sina händer ur knät för att sträcka sig mot henne, något hon inte heller brukar göra, lyfta händerna alltså. Så besöket var över all förväntan!
Efter en timme var det dags för lunch på avdelningen, och då gick vi ut i köket och visade upp Antonia för Margarethas grannar. Lyckan var stor! Jag insåg raskt att det vore grymt att inte låta alla pilla lite, så jag gick runt bordet och lät alla sex ta sig en närmare titt. De andra på avdelningen är inte dementa, utan väldigt pigga, trots att två av dem är runt 100 år. Så de uttryckte stor förtjusning och tacksamhet över att ha fått titta på underverket. En av grannarna, som var 97 år, sade att det var första gången han träffade en Antonia, och det var ju på tiden! : )
Det mesta är väl rätt om smeknamnen, eller diminutiverna. Men det är inte så lätt det här, att skriva på svenska hur man uttalar. En ”grundserie” diminutiver av Antonia skulle jag påstå ser ut så här:
Antonia, Tonia, Antosia, Tosia, Toska (med (med accent över s), Tosienka (med accent över n) och Tosieneczka. Men de två sista är mera avsiktligt överdrivna, inte för regelbundet bruk.
Uttalet av Tosia försöker du beskriva med Tåscha. Men då är det lätt att tro att ”si” är ett sje-ljud, och det är det inte, utan det är samma ljud som i början på ordet ”kök” eller ”kedja” eller varför inte ”Tjaba”.
Om man vill fördjupa sig ytterligare, kan man ju lära sig att det finns sju kasus i polskan, och Tosia är då grundformen ”nominativ”. Men om man ska tilltala Tosia använder man formen ”vokativ”, och då säger man Tosiu. Uttalet av de sista bokstäverna ”siu” ska vara ungefär som ”tjo”. Enkelt, va?
Tjo, flöjt! sa Janne Vängman
(Googla, vetja!)
Hhahah å herregud vilken soppa. Tur för mig att jag faktiskt fattar.