Nu har vi varit på BB och jag har blivit undersökt. För dem som är insatta i förlossningsdetaljer så kan jag säga att livmodertappen visserligen var mjuk och hade blivit kortare (för er som ej är insatta – den är annars hård och ett par cm lång, ska nu bli mjuk och helt dra ihop sig/försvinna och det är sedan den som ska vidgas 10 cm under förlossningen), men den ska även gå från att vara bakåtriktad till att vara framåtriktad, så diagnosen är att jag inte alls är ”mogen”.
Läkarens förslag, och det man vanligtvis gör i detta läge, är att vi skulle sätta igång det imorgon bitti. Det gör man genom att sätta en hormongele på livmodertappen som får den att mogna. En del reagerar direkt på detta och börjar känna av värkar, men det kan även ta upp till 2-3 dagar innan det gett önskat resultat. Man kollar läget var 6:e timme och får mera gele om det behövs. När man väl börjat med igångsättningen får man dock inte åka hem, så detta skulle kunna innebära 2-3 dagars väntan instängda på BB. När gelebehandlingen sedan gett effekt så är meningen att man skulle spräcka hinnan och hoppas att värkarbetet sätter igång. Vanligtvis måste man dock stimulera värkarna med dropp, vilket kan ge väldigt starka värkar och allt detta sammanslaget – en väldigt lång och smärtsam förlossning…
Vi tackade först ja till detta förslag men vi behövde bara komma ut till bilen för att känna att detta är helt fel för oss!
Jag har mått så otroligt bra under hela graviditeten, och bebben mår prima och sparkar och lever runt, så det känns helt fel att inte få låta kroppen avsluta detta på sitt eget sätt. Jag tvivlar inte en sekund på att den har en bra plan 🙂 Dessutom har det ju börjat hända lite, eftersom livmodertappen ändå är mjuk och bebben enligt läkaren är väldigt nersjunken i bäckenet. Så jag kan inte se någon anledning att utsätta sig för en massa medecinska ingrepp bara för att vi har uppnått siffran ” 42 veckor”…
Orsaken till att man ganska regelmässigt sätter igång förlossningen är främst att moderkakan har en begränsad livslängd, och kan minska sin näringstillförsel till fostret. Men att den blir gammal kan även vara det som sätter igång förlossningen, rimligtvis. Kroppen är ju inte dum!
En ganska stark orsak till igångsättning är nog också att många gravida är _ganska_ så trötta på sin mage och sina krämpor vid det här laget, och de flesta kommer till BB och ber om att få ungen utplockad med alla tillgängliga medel! Själv mår jag dock som sagt alldeles prima ballerina, och så himla otålig är jag inte heller till min natur. Ungen kommer ju ut så småningom, och jag får i längden mer tid för bebben ju smidigare förlossning jag får. Man vill ju inte vara helt uppfuckad av bristningar och trauman och sjukhustristess hela vintern sen…
Nej, ju mer jag skriver om detta ju mer övertygad blir jag. Jag ser verkligen fram mot min förlossning, så som min kropp vill göra den själv. Jag tror jag är alldeles utmärkt funtad för att föda, både i psyke och kropp och själ, så det kommer bli underbart när det väl sätter igång.
Jag har redan pratat med förlossningen, och istället för att bli igångsatta imorgon kommer jag bli undersökt igen. Sedan tar vi det dag för dag, ser om jag mognar och att bebben mår bra hela tiden. Så det blir att ta ett nytt beslut imorgon.
Nu ska jag och Hugo smälta detta beslut och försöka få tiden att gå och samla kraft. Vi måste varje dag orka vara redo för ett beslut som innebär förlossning, så det blir till att bära BB-väskan upp och ner från bilen varje dag.
Ha en fin måndag!
Det låter vettigt! Lycka till!
ditt beslut , ditt barn. !! / Kram Linda
var rädd om bebben bara så du inte envisas för länge. PUSS mamma