Så här stort är det lilla knyttet nu!
Ja, jag bad er ju att säga till om ni tycker jag börjar förlora omdömet, men nu måste jag faktiskt delge er en misstanke om att Hugo börja tappar förståndet…
Igår när vi var ute och promenerade, så träffade vi en bedårande liten ljusblå vattenvarelse i gummi. Den låg där på asfalten utanför en bilverkstad och torrsimmade, alldeles smutsig av de stora elaka bilarnas däck som kört över den fram och tillbaka. De stora runda ögonen var tårfyllda och jag inledde raskt en räddningsaktion! Men Hugo, som helt verkade ha tappat omdömet av chocken, sa åt mig att slänga ifrån mig det lilla krypet! Och honom ska man uppfostra barn med, vilken fullständigt bristande empati!!… Han började yra om ”döda ting” och att den var ”smutsig och äcklig” och jag kände knappast att jag fick stöd i mitt viktiga uppdrag… Nåväl, hem tog jag det lilla krypet (den blå, inte Hugo) och den bor numera nytvättad och fin i vår blomlåda på balkongen… Hur ska detta fortsätta…?