Jahaja, eller nehejnej, det blev ingen Kapten Röd för min del igår. Beslutet var lite lättare att leva med denna gång, än när jag skulle skippa körens avslutningsfest. Det är ju otroligt fascinerande att känna en så stark vilja/motvilja för saker, jag som annars brukar vara väldigt velig och vill vara överallt samtidigt. Men det som är lite svårt att ”släppa” är detta – att jag ju trodde att jag visste vad jag ville, vad jag gillade, vem jag var!?
Jag vet inte om det bara är jag, men jag känner själv att jag lägger ganska mycket tid på att ta reda på ”vem jag är” vilket jag låter definieras av vilka värderingar jag har, åsikter, preferenser, vad som gör mig arg och vad som gör mig ledsen, vad som gör mig glad, euforisk, inspirerad… Och visst ändras detta hela tiden, men vissa saker blir jag särskilt nöjd med att kunna ha med i definitionen av mig själv (och ibland kanske jag till och med ”låtsas” gilla/tycka vissa saker, för att de anses ”rätt”, detta gör man väl mest hela tiden…) …men min poäng är, att det är svårt att släppa vissa fördomar om sig själv, hårt att inse att man inte passar in i vissa mallar, att man inte uppfyller vissa krav. Och så länge man kan inbilla sig att man inte vet så noga vad man vill, och låter t ex lust väga ungefär lika tungt som prestationsångest, eller låter argumentet ”undvika dåligt samvete” slå ut argumentet ”göra vad som verkligen känns bra” så kan man ju lätt inbilla sig att man faktiskt verkligen, egentligen, är den man önskar man vore. Men nu, när min vilja vrålar till så här alldeles kompromisslöst som den gjort några gånger på sistone, så går det liksom inte att lura sig själv längre… Det är häftigt! Och skoningslöst jobbigt…
Så vad hände igår istället då? Ja inte blev det lugnt denna gången heller.. Jag slängde först ihop middag bestående av en quorngryta med paprika, sockerärtor, lök, creme fraiche, curry och mango chutney. Sen placerade sig Hugo vid datorn för lite måste-få-undan-arbete och jag attackerade min garderob med näbbar och klor! Det var inget jag direkt hade planerat, men nu när vi har ny garderobsinredning så syns kläderna genom nätkorgarna, och jag har gått och retat mig på plagg som ligger där och som jag egentligen inte tycker om och inte vill använda.. Annars så ser man ju inte de plaggen så ofta, längst ner i byrålådan, och när man får syn på dem så förtränger man lätt deras existens tills nästa gång man ser dem. Men nu ser jag dem varje dag och igår fick de stryka på foten. En halv Ikea-kasse fylldes med kläder till Myrorna, och en halv soppåse med halvtråkiga strumpor och trosor… Nu när vi har egen tvättmaskin så är de mesta rent hela tiden, så det är onödigt att hålla sig med en massa ”nödkläder”. Och sen kommer ju min kropp inte vara den samma två veckor i rad närmsta året, så man vet inte vad som är värt att spara till senare… Det är häftigt att energin och handlingskraften finns, om jag bara riktar den åt rätt håll. Gå på konsert? Trött. Gå promenad? Trött. Städa skrivbordet? Trött. Rensa garderoben? Pigg förresten… I morse hade jag också en massa energi över. Gå till jobbet? Trött… Tömma soporna i badrummet och köket? Diska sophinken och sätta i ny påse? Oljad köksbänken, köksbordet och nya sittbänken? Ta bort alla vissna små löv från blomman i duschen? Putsa badrumsspegeln och tekokaren? Flytta in hallmattan i köket? Bre mellismackor till jobbet? Läsa tidningen? Vika tvätten och ställa undan torkstället? Torka bort damm från toalocket? Diska fruktskålen? Ställa porslinet i färgordning? Lägga ut gamla stekpannan bland loppisgrejerna? Pigg. Orkar. Allt detta hann jag med i morse, förutom att klä mig, fläta håret, sminka mig och äta gröt. Fascinerande. Får se vad jag har lust att göra ikväll.. Riva tapeter kanske?
😉
Ps. Kom på att ”kroppen” tog beslut två gånger till igår.. Medan min hjärna på högvarv försökte bestämma sig för om jag skulle ta en annan väg hem från jobbet igår, så svängde min kropp glatt cykeln åt mig och valde den nya vägen. Den vägen passerar händelsevis förbi det italienska bageriet som har makalösa punschrullar, och medan skallen desperat vägde argument för och mot punschrullefrossa, så cyklade min kropp förbi bageriet.. Jahaja, snopet… Blev inga punschrullar igår alltså… Ni måste tro att jag håller på att bli galen, vet själv inte vad jag ska tro.. men än så länge tycker jag att kroppen ändå gör rätt bra beslut, ni får väl hojta till om jag förlorar omdömet…
Fascinerande! Du skriver bra.
Kram!
Tack! Ja det är spännande, får se vart det slutar…