En efterhängsen bugg jag har ju mitt tänk, är att tolka saker som kritik.
De senaste dagarna har mina tarotkort hela tiden handlat om att bli mer mig själv, släppa egenskaper och roller som är pålagda från andra, släppa ”personligheten” och bli mer ”individuell”, forma mitt eget liv osv. Och varje dag jag fått ett kort som berör detta har jag frustrerat tänkt ”Men åh! Jag GÖR ju vad jag vill, jag utvecklas och ifrågasätter så mycket jag orkar! Vad vill korten säga?!?”
Frustrerad kontaktade jag idag företaget Naturligtvisare, som jobbar med hälsa och välmående (eller tja, jag ringde syrran…) för att få hjälp att tolka det hela. Hon påpekar att det är jag själv som tolkar budskapet som något jag borde göra mer av, korten kanske bara säger vad jag faktiskt är med om. Och det är ju det jag brukar fråga när jag tar kortet: Vad handlar denna dag om?
Men det sitter så inpräntat i mig att all utveckling ska innebära plåga, lidande, smärta, trots att jag ju har målbilden att göra mitt liv bekvämare, roligare och mer lustfyllt. Varför tror jag att jag måste göra saker jag inte vill för att få göra saker jag vill? Trots att min magkänsla säger mig att allt går åt rätt håll, så griper intellektet efter minsta halmstrå för att kritisera mig och ge mig ångest. ”Borde, borde, borde” säger hjärnspökena, ”måste, måste, måste”…
Tack för coachingen Jullan!