Jag insåg att mitt förra inlägg kanske kunde ha en förolämpande effekt på någon av alla de underbara personer som uppvaktat med fika sedan Antonia föddes, eller har bjudit mig på fika i något annat sammanhang! Förlåt i så fall! Det var verkligen inte min mening att hacka ner på folk som bjuder på fika, men jag tror ingen tolkade det så heller. För säkerhets skull förtydligar jag.
Jag älskar fika. Jag älskar kakor. Jag älskar godis. Ytterst sällan har jag lidit under en överraskningsfika/tvångsfika/what-ever-fika. Det jag vill komma fram till är bara att jag vill befria mig (och oss) från socker-och-fett-tvånget! Att allt bara måste firas med något sliskigt jämt, och att alla sociala sammankomster som inte innefattar middag, måste innefatta onyttigheter.
Kan vi inte börja äta mellis tillsammans istället?! Mellis ger så mycket fler och roligare valmöjligheter än fika. Åh, jag får jättetrevliga vibbar av mellis, apelsinjuice och ”släta bullar”, nyponsoppa med mandelknappar, Katarinas mammas matbullar med herrgårdsost och honung på, och mjölk eller O´Boy till, eller Katarinas mammas kardemummabullar och kanelbullar… vad har ni för trevliga mellisminnen?
Fram för mellis! Jag hoppas att jag, och ni, kommer våga bjuda på det ni _verkligen_vill_ha_ nästa gång vi ses, oavsett om det är gräddtårta, tapas, knäckemackor, råa äggulor, filmjölk eller lösgodis. Jag ska i alla fall försöka våga lite mer än jag törs nästa gång jag får besök.