Idag har vi varit på det ”stora” ultraljudet och tittat på vår bebbe! Det var fantastiskt! Den är nu 19 veckor gammal, ca halva tiden kvar nu alltså. Men oj så fin den är! Armar, ben, fingrar, huvud, men inte bara det! Vi kunde se hel ryggraden, revbenen, skallben, lårbenet, skenben och vadben, hjärta, magsäck, urinblåsa, öra, ögonhålor, diafraga till och med! Man undrar vem det är som gjort hela härligheten! Jag har då inte ansträngt mig särskilt iaf.
Vi satt mest båda med munnen vidöppen och fascinerades, på vägen dit och därifrån dock, var i alla fall mina mungipor krampaktigt uppdragna mot öronen…’
Diafragman, kan jag erkänna, var inte lätt att se, men barnmorskan pekade på ett streck som gick över kroppen, strax under där hjärtat tickade (glömde skriva det förut, man ser ju jättetydligt hjärtats bankande, och hon zoomade in och kollade att hjärtat hade sina fyra kamrar)
Vi filmade hela ultraljudet så nu finns det film på bebben om ni kommer på besök!
Det är SÅ coolt… men hur man än försöker förstå så kan man inte förstå detta underbara obegripliga… konstaterade det i bilen därifrån, att från och med nu kommer man leva ett liv i ”i oförstånd”…. och förhoppningsvis alltid med den största respekt för livets mirakel…
Vi håller båda två på att plöja oss igenom en massa böcker om det hela, om papparoller, mammaroller, gränssättning, amning, sövningsmetoder, lek, kommunikation, teckenspråk, närhet och ovan på allt detta – barnvagnar, sängar, kläder, bärsjalar, frottélakan… och så ytterligare till detta – renovera klart, tapeter, lister, möbler, sänggavlar, gardiner, och förbereda första tiden med att städa, fylla frysen, ta ledigt, bulla upp och sen bädda ner och bara njuta… Det känns som att vi förbereder en stor fest!
Om ni vill ha lite graviditetsdetaljer så kan jag tillägga att vi på ultraljudet även fick veta att moderkakan sitter högt upp och långt bak, vilket innebär att den inte sitter i vägen när bebben ska ut. Det kan nämligen hända att moderkakan hamnar för livmoderöppningen, och då är kejsarsnitt enda alternativet… så då kan man stryka rädslan för en av alla komplikationer från listan… Att den sitter där uppe, och inte på framsidan, innebär även att sparkarna kommer kännas och synas bra på magen… om nu inte min ”vaddering” dämpar dem ändå.. men det blir nog en del kickande tids nog…
I övrigt såg allt bara bra ut. Den ligger strax under genomsnittet i storlek. Man håller ju tummarna för att det inte blir en jättebebis, men jag äter och äter och äter så det får vi väl se hur det slutar… har bara gått upp ett halvt kg i vikt än, men det ska nog rasa igång nu. Det är från och med nu som bebben koncentrerar sig på att växa. Fascinerande är att om två veckor så skulle man klara att rädda den om den föddes för tidigt… hisnande!
