Modern

I helgen hände något alldeles magiskt… Alla rum i lägenheten var beboeliga samtidigt! Vilken harmoni, fröjd och lycka! Ja visst, det står en hel del kartonger inklämda i olika hörn i lägenheten, men alla gångytor var befriade från skrot, vår nya garderob var fylld med kläder som man lätt kan se och välja mellan, sofforna var inte fyllda med tvätt, köksbänkarna var tomma och möjliga att laga mat på (vilket vi också gjorde i mängd). Underbart! Vi började ju renovera ganska snart efter att vi kom hem från Thailand, så i alla fall i 4-5 veckor har vi haft en smärre kaos… Den sista pusselbiten var just att få upp garderoberna så att vi inte behövde ha våra kläder utspydda överallt i lägenheten.

Men på något sätt var det lite tomt också, lite ovant. Ovant att inte ha olika uppgifter som vrålar desperat på uppmärksamhet, ovant att kunna lägga sig en stund på den bäddade sängen, och dra upp den fint ihopvikta filten över benen och läsa lite i en bra bok, bland alla sköna kuddar. Ovant att spontant kunna bjuda hem ett par vänner på pizzabakning – vi har inte haft gäster på evigheter! Ovant att jag kunde unna mig både en stunds läsning vid Stångån på morgonen och en fika med Marie på eftermiddagen, och ändå få fason på lägenheten och handla mat. Ovant att spontant kunna sticka över till min fd kollega Mirjana för att snylta på lite trevligt sällskap, kroatiskt fika och leka med deras hamster. Ovant att ha energi över till att göra storkok på söndagskvällen. Ovant att känna lugn nog att sticka över till Anki efter jobbet idag och prata, fika och leka med Ally (om hon är stor nog att leka med? Snart två månader är hon…) Ovant ovant ovant att inte slå fötterna i saker vid nattliga toapromenader.

Ovanligt SKÖNT!

Så denna vecka hoppas jag att vi fortsätter ha lugn i oss själva nog att fortsätta njuta av livet och lägenheten och våren och vännerna utan att kasta oss in i några nya projekt. Hoppas ni får en skön vecka ni med!

Efter två stycken 4-dagarsveckor runt påsk så kändes det outhärdligt segt med en 5-dagarsvecka denna vecka… Vi tog vår fredagsutelunch igår, så idag har det verkligen varit flummigt… Sedan lunch har allt bara blivit fel, så jag har harvat med samma uppgifter om och om igen… Nu vill jag bara hem och dra på mig mjukisbyxorna… eller ta en promenad i solen kanske, ännu bättre! Det ska ju bli kallare i helgen igen.

I helgen är det dags att röja upp i lägenheten, främst få in kläderna i nya garderoberna. Och den tid vi inte ägnar åt det får vi väl desperat försöka sänka veckans insamlade vuxenpoäng (var och kollade på tvättmaskiner på HSB-kontoret igår, bläää…) Eller hur var det, hade vi bestämt oss för att kolla på tvättmaskiner på ELON ikväll? Ehm låter inte frestande, är mer sugen på att skaffa en flaska cola light, en påse ostbågar, 200 gram mjölkchoklad och ge mig hem och kolla igenom all film som jag har… ehm… fått tag på… på elektroniskt vis…

Hm låter som en plan 🙂

Hoppas ni också får en fin helg!

KRAM

Det blir inte mycket bloggande nu, det är så mycket träligt som händer, typ att vi fixar och donar i lägenheten och lever i kaos och damm… men veckans höjdpunkter har varit cykelturerna till och från jobbet med Britney Spears i öronen – underbart! Härligt! Inspirerande! Och fartfyllt! 🙂 Jag har fryst mitt gymkort för ett tag, för jag har ingen lust att träna där, utan ska köra lite eget ett tag med mer yoga, promenader och simning, vilket jag saknar. Ha en fin helg!

Cyklade till jobbet idag, hela härliga 6 km i solsken. Det var skönare än jag trodde det skulle vara, och jag känner mig härligt pigg och uppfriskad!

Hej hej!

Jag tänkte bara att jag ska berätta lite om mitt nya jobb. Jag började på Ericsson igår (genom Adecco) och ska vara här i 6 månader. Jag sitter på en avdelning som tar emot beställningar på mjukvara, bränner cd-skivor med det beställda och sen skickar ut det. Ganska monotont, men det är i alla fall en trevlig avdelning som gör det bästa av situationen. De har ett rullande schema med vilka uppgifter man har veckovis, så alla här har samma uppgifter, fast man gör dem olika veckor. Det känns roligare än om man som nyast skulle få göra bara det lättaste och tråkigaste hela tiden. Nu vet man att målet är att man ska kunna lika mycket som de andra. Dessutom jobbar de medvetet med att effektivisera jobbet och göra det bekvämt, och det känns också kul, att de försöker utveckla rutinerna, även om det inte är så himla komplicerade processer…

Det är annorlunda att jobba på ett företag som är tillräckligt stort för att kunna ha en ”företagskultur” och en massa aktiviteter… eller tja, det behöver väl inte hänga ihop men hur stort företaget är, men de har iaf en del kul för sig. Nyligen har de dragit igång ett projekt som handlar om att ”lära sig att lära sig” där alla ska lära sig jonglera (minst 30 kast ska man kunna om ett par månader), så jag fick mig tre egna jonglerbollar igår. Det ska bli kul! Dessutom är vi uppdelade i grupper med folk från olika avdelningar, och i gruppen ska man lära någon något, och bli lärd något av någon. Tror jag ska lära någon spela fiol 🙂 Dessutom har min lilla avdelning (ca 15 pers) ett vinlotteri, de tipsar tillsammans och varje fredag turas vi om att bjuda varandra på fika. Najs! En annan grej är att det dragit igång en Viktväktarkurs på Ericsson, och går man ner 10% eller är där 12 av 16 träffar så får man kursen gratis, så två på avdelningen är med där. Och så finns det gymnastiksal och gym och bastu som man får använda, så jag kanske tar och promenerar till jobbet nån dag och använder duscharna här när jag kommer fram (det är 6 km hit)… Så det händer liksom lite annat förutom själva jobbandet, som inte är så spännande… Så sammantaget känns det som en perfekt arbetsplats att hänga på ett tag för min del. Det är skönt att inte behöva lära sig en massa jättesvåra uppgifter och ha en massa eget ansvar, och dessutom är de väldigt mänskliga med flextid och så, så jag kommer kunna ta mina sista körlektioner utan trubbel… Skönt! Nu är lunchen slut!

Hej igen!

Vill bara tipsa om ett par tidningsartiklar som två av mina systrar varit med i på sistone.

Först Kristina som gått en bartenderkurs, artikel i Metro.

Sedan Emilia som jobbar på Weekday och blivit intervjuad och fottad angående vintagemode. Missa inte att hon citeras i slutet av artikeln, och är med på två bilder i bildspelet som det är länkat till längst ner i artikeln, här är artikeln i UNT.

Jag vet att jag är en hemskt otacksam bloggare som bara lämnar mina trogna läsare i sticket utan uppdateringar, men… Jag har känt mig tvungen att komplettera inläggen från resan med bilder och så, och jag har bara inte haft LUST att tänka på resan… Inte för att den var dålig på något sätt, inte för att jag mådde dåligt när jag var där eller ångrar att jag gjorde den, men oboy oboy oboy vad skönt det är att vara hemma igen!!! Jag gillar inte riktigt det där konceptet med att vara längre än på gång/cykel/Swebus-avstånd från hemmet, och jag gillar inte att kuska runt och vara beroende av att hala fram plånboken hela tiden för att kuna äta, sova, ta mig någonstans… Förutom att jag varit helt upp och ner på grund av jetlagen senaste veckan, så bara toknjuter jag av att vara hemma igen. Det var en högtidsstund att flyga in över ett molnfritt Stockholm i solnedgången för en vecka sedan, och se alla öar i skärgården, titta ner på villor små som brödsmulor, höghus små som ärtor, se det blanka kolsvarta vattnet bre ut sig kring de gråbruna öarna och kobbarna, se husen bli tätare och tätare ju närmare Stockholms centrum vi kom, för att sedan göra en sväng norrut och styra ut mot Arlanda. Det var vackert vackert vackert, och precis när vi dök ner under molntäcket så fick jag se solens sista röda skärva innan den försvann ner under horisonten. Jag önskade just då att jag var lite mer gråtmild för jag ville hylla det vackra gråbruna kalla Sverige med ett par tårar…

Och förälskelsen går inte över. I morse njöt jag av att gå ut på balkongen i bara morgonrocken och njuta av ett par friska kalla andetag medan solen började sprida sitt varma ljus över de trotsigt grönbruna gräsmattorna, och lite mer medgörligt färgglada husfasaderna i Tannefors. Vackert vackert! Och vilken njutning sedan att i lugn och ro i mitt eget sovrum kunna genomföra ett yogapass med tända ljus och rökelse. Och att kunna göra sig en kopp kaffe och ett par ostmackor senare under eftermiddagen (utan att behöva leta sig ut från hotellrummet och slå sig ner på ett skränigt kafé, ja ALLT är skränigt i Thailand, tystnad existerar inte…) och avnjuta dem i tystnaden i vardagsrummet tillsammans med senaste numret av tidningen Leva. (jättebra tidning, rekommenderas!)

Ja, jag njuter av alla små vardagsbestyr helt enkelt, och funderar vidare på de insikter som distansen till vardagslivet gav mig under resan, tankar om vad som är viktigt för mig, hur jag vill leva, vilket liv jag vill skapa, vad jag vill ha mer av och vad jag vill ha mindre av i livet…

Jag har inte börjat jobba ännu sedan jag kom hem (förutom förra torsdagen då jag delade ut chokladhjärtan å SJ´s räkning). Jag var dock på intervju på Ericsson i förra veckan, och väntar besked från dem. Trevligt nog har jag dock en så kallad garantilön från Adecco på ca 70% så jag klagar inte… har hunnit med lite annat pyssel dock. Förra veckan nappade jag på en annons om gratis tandläkarundersökning hos mottagningen Thea tandhälsa, och då de hittade ett hål när jag var där i torsdags, så har jag även hunnit bli borrad och lagad igår (första hålet sedan två jag hade i mjölktänderna – snopet! Nu är det tandtråd morgon och kväll!).  Jag och Hugo har även kommit igång med renoveringen av tamburen. Det är spacklat och slipat och målat en gång. Nu håller jag på att fylla igen brister i spacklingen och sen ska jag väl hinna måla ett par gånger till under dagen. Vi har även hunnit med en ”liten storstädning” i helgen, och har varit hos Hugos föräldrar och snyltat middag och visat bilder från resan.

I veckan som kommer har jag repetition med Domkyrkans kammarorkester på torsdag (tillfälligt inhyrd, välkommen inkomst…). Sen ska jag på spex med Hugos kollegor på fredag, och på lördag beger vi oss på en snabbvisit till Hedemora för att gå på 50-årskalas och hälsa på mitt gudbarn Amanda som jag har försummat hopplöst senaste året… Förhoppningsvis kommer jag även få besked angående jobbet i veckan, det har det lovat…

Får se om jag orkar lägga upp lite bilder, tjata på mig om ni vill se dem…

Kärlek! /Helena – nybliven nationalromantiker

Come here soon Hugo!