Modern

På söndagmorgonen visade lilla fröken hur stark nacke hon har…

…och gjorde några försök att dia på pappa

Till lunch stekte Hugo på några bitar älg som farmor haft med sig dagen innan (skjuten av Hugo själv…)

Och sen fick vi besök av Christoffer, som kom med chokladkartong till mamman och t-shirtar från Amsterdam till lillan

Hugo och Christoffer gjorde sedan en tur till IKEA, då vi insett behovet av madrasskydd, kuddskydd, korgar till blöjor och lite annat smått och gott. Under tiden bäddade jag och lillan ner oss på en madrass intill den öppna balkongdörren och sov gott ett par timmar tills pappa kom hem igen. Antonia är en skön typ vad gäller att morna sig och sträcka på sig efter en tupplur…

Output-ansvarig fortsatte framgångsrikt blöjbytandet efter ett bajsuppehåll på ett dygn. Men nu började mjölkbajset att komma..

Antoina tycker bara det är trevligt att få ligga på skötbordet och bli ompysslad av pappa

Och ännu mysigare var det att bli buren i bärsjal av pappa, där sov hon gott några timmar på kvällen

Jag testade att mjölka ur lite mjölk då bröstvårtorna ömmade…

…och Antonia åt från sked utan protester.. eller tja, lite frustrerat var det kanske ibland, men mest gick det bra…

Vi var ganska speedade dagen efter. På vägen hem från Bb sprang jag in på Konsum och handlade mat (nej Hugo kunde inte handla istället för han visste ju inte vilka godsaker jag kunde tänkas bli sugen på…) Så det blev två kassar frukt och snacks att ta med hem. Lilla fröken fortsatte att vara lugn och go, och vi for runt och städade och kände att vi ville bjuda in till fest samma kväll och skåla med alla vi kände i champagne! Vi gjorde som tur var inte slag i den saken, det räckte gott med ett stillsamt besök av svärföräldrarna för att man skulle känna att de fysiska krafterna egentligen var lite begränsade…

Lördagen började med lite… sömn!

Lite amning

Och ibland är det svårt att välja, sova eller äta?

Barn och mamma nr 2034 på Linköpings BB i år

Vårt rum på special-BB, egentligen ett rum för två patienter men vi hade turen att få det själva

Vår härliga utsikt

Efter läkarundersökningen var det dags att byta landstingets kläder mot de egna…

…dags att ge sig ut i världen

Väl förpackad

Hemma i soffan!

Gudarna bjöd på ett härligt solregn för att välkomna lillan!

Och farmor och farfar kom på besök senare under dagen

Fredag 3 oktober

Vår första natt fick vi stanna kvar i samma rum (nr 103) som vår förlossning varit. Vi skulle egentligen till special-BB då man vill ha lite extra koll på barn som är ”överburna” (varit i magen mer än 42 veckor) men det var fullt både där och på vanliga förlossnings-BB. Men hon var ju inte ute förrän vid midnatt, och vi lade oss inte förrän vid fyra, så det gjorde inte så mycket.

På fredagen sedan fick vi först ett rum på förlossnings-BB, fortfarande i väntan på rum uppe på special-BB… Det blev en mycket mycket lugn dag men det kändes som en vecka eller så.. Redan ett halvt dygn efter att hon fötts började vi uttrycka oss i ord som ”Hon är ju sån och sån…” och ”Hon brukar göra så…” …lite kort tid att börja se ”mönster” i kanske, men det känns verkligen som tiden går så himla långsamt och vi lägger hela tiden ihop erfarenheterna – ”först gjorde hon så, nu gör hon så, men nu funkar hon så här…” Det blir nog lite som att jaga sin egen svans att försöka få koll på hur hon ÄR för det förändras timme för timme…

En lååång dag med en massa massa sömn… (9 timmar gammal)

Lite mer sömn… (12 timmar)

…medan mamma äter sjukhuslunch…

Lilla fröken flirtar lite med pappa (17 timmar)

Några blöjor hann bytas också, av output-ansvarige Hugo (17 timmar)

I nya rummet på special-BB (18 timmar)

Sötunge! (18 timmar)

Hon har fått sin pappas griptår (18 timmar)

Och dag blev natt igen, nerbäddad under Hugos pappadoftande t-shirt… (23 timmar)

Först skulle Hugo inte ha fått plats att sova kvar, men som tur var så var det lugnt nere på förlossnings-BB så de behövde inte hålla den andra sängen i vårt dubbelrum tom för eventuella nyblivna mammor.

Oj vad det är mycket nu alltså… Å ena sidan gör vi nästan inget annat än sover, ammar och gosar, men dagarna känns jättejätte långa och det är som att det redan gått en månad sedan hon kom. Jag skulle kunna skriva en bok varje kväll om alla tankar och allt som hänt, men det skulle kräva att man kunde stanna tiden en stund…

Så jag behöver lite hjälp att få ur mig lite tankar om tillvaron, och en del frågor har dykt upp från er i kommentarerna men… skulle ni inte kunna ställa lite fler frågor? Så gör vi en liten (eller stor… ) bloggintervju. Skriv dem som kommentarer till detta inlägg så ska jag knåpa ihop svaren snarast.

Tills dess kan ni läsa ett inlägg som min syster Julia skrivit, om immunförsvar. För som ni vet är små Antonior väldigt känsliga för infektioner, och jag antar att ni inte vill dra på er en förkylning just när ni ska hit och hälsa på. Så håll till godo med min häx-systers goda råd på http://julia.ilke.se

Förresten så är naturligtvis frågor till Hugo också välkomna!

Hon föddes den 2:a oktober 2008 klockan 23:32. Hon är 56 centimeter lång och väger 4480 gram. Hon är frisk och stark och en hejare på att suga bröstmjölk. Hon har inget namn än, men vi jobbar på det.

/hälsningar från Hugo som får sova hemma inatt eftersom det är fullt på BB

Igår var vi som sagt ute och hängde lite på stan när Hugo slutat jobba. Vi satte oss en stund på uteserveringen (den gravida kvinnan med inbyggd kamin insisterade) på Espresso House och åt varsin macka med varm choklad/latte, och sen strosade vi lite över Stora torget på vägen hem…

Väntande fader… var är bebisen?

Väntande moder.. Jag vet var bebben är, PÅ min urinblåsa…

Det är lite kul att svara ”för elva dagar sedan” när folk undrar om det inte är dags snart… Fick anledning att svara på den frågan när jag var på föreläsningen i onsdags också, och det skapar helt klart reaktioner… Men, jag är så himla pigg och rörlig så jag kan faktiskt ganska obehindrat ge mig ut på stan, även om det inte blir varken raska eller långa promenader… I tisdags blev det visserligen närmare 10 000 steg (som ni redan vet, ni som har ett öga på träningsdagboken) men då var jag på benen i åtta timmar, och 10 000 steg motsvarar annars två timmars promenerande… Jaja, inte kommer ungen ut för det, aktivitet ska ju annars vara bra för att sätta igång det hela…

Försökte ta några bilder på maggen.. Det blev suddigt, men jag bjuder på dem ändå för dem som undrar hur stor den blitt…

…till LillStina som har fått ett nytt jobb! Hon återfinns numera i baren på nattklubben Red Room i Uppsala två kvällar i veckan. Gå dit och få din drink skakad av Sveriges enda bartender utan luktsinne, och en av världens fyra bästa systrar :  )

…känns som att min främsta blogguppgift nu är att ta bort eventuella falska förhoppningar så nej – inga tecken idag heller, trots allt promenerande igår. Enda skillnaden är att bebben varit mycket mer aktiv senaste dygnet, men det betyder varken det ena eller det andra. Eller jo, det betyder väl att den blir starkare och antagligen har hunnit lära sig att krypa innan den kommer ut. Förhoppningsvis sparkar den hål på hinnan med sina rörelser, så jag försöker ”leka” lite med den när den är på g, pilla under fötterna, klappa på rumpan, picka på knäna som buktar och krumbuktar…

Har ont i huvudet idag. Hade vansinnigt svårt att sova, och Hugo likaså. För min del är det väl en massa hormoner, och jag vet inte om Hugo drabbas av dem också, eller om det är rent ”intellektuell” stress för honom… Någonstans i oss håller i alla fall en varghona och en varghane på att vakna, redo att skydda och bevaka en liten luden och hjälplös vargknodd som ska komma till oss… Känns som man helst skulle släpa in lite granris och höstlöv i ett hörn i vardagsrummet och bara lägga sig och kura och vänta…

Ska fortsätta med mina sömnadsprojekt idag, och har ni tur så kanske jag fotar lite och lägger upp… Men tja, ni vill väl bara ha bebisbilder så… jag får hålla min kreativitet för mig själv antar jag…

Om ni inte ber snällt…

Någon…?

Hoho…?