Modern

Det är söndagkväll och Hugo och jag sitter på bussen från Uppsala till Linköping. Vi har varit i Uppsala hela helgen, och eftersom Hugo har sin bärbara dator med sig så kan jag börja skriva en liten reseberättelse redan nu på bussen. Vi har haft en skön helg och det har känts nästan som en liten minisemester, även om vi inte gjort något märkvärdigt.

Vi åkte upp på fredagen efter jobbet, och blev hämtade av pappa vid stationen. Efter en liten tur till mataffären hann vi mest bara äta innan vi lade oss för att sova.

På lördagen började vi med att åka en tur till Alunda där mamma bor hos en kompis, för att hämta lite saker. Mamma visade hur duktig hon blivit på att spela piano och jag fick en present från hennes resa till Teneriffa, en fin docka föreställande en mamma med sitt barn.

Sen åkte vi in till Uppsala igen och satte oss på tåget mot Stockholm. Vi hade nåmligen en dejt med Hugos plastfarmor Dagmar. Vi blev bjudna på middag i hennes lägenhet på Döbelnsgatan och satt och pratade minnen. Hon gifte sig med Hugos farfar 1987 och de levde ihop i ca 8 år innan han dog i cancer. Hon berättade att hon på omvägar fått höra vad Hugos första intryck av henne var, efter deras första möte. Hugo hade nämligen varit väldigt skeptisk till att följa med och träffa henne då ”han redan hade en farmor”, men han hakade på till slut eftersom de skulle till McDonalds. Och efteråt hade han sagt att ”Hur gärna jag än ville så kunde jag inte tycka illa om henne!”

Efteråt gick vi lite på stan men vi gav snart upp att trängas med Stockholmarna längs Drottninggatan.

När vi kom hem åt vi en lång och trevlig middag med pappa. Sen åkte vi ner på stan och blev bjudna på glass och fruktsallad hemma hos Mimmi och Anders.

Och som avslutning på kvällen gick vi till puben på V-Dala-nation där Stina jobbar. Hon överraskade oss med lite nystekt halloumi och vi hann dricka ett par glas öl/vin innan de stängde och vi åkte hem.

Idag har vi firat Stinas 19-årsdag lite i förväg. Vi åkte till Gränby centrum för att shoppa presenter på förmiddagen, och sen monterade vi en tårta och fikade allesammans.

Och sen var det bara att sätta sig på sista bussen som kommer fram till Linköping i anständig tid, dvs denna. Hoppas nu vi kommer i säng i vettig tid, för vi är rätt sega och nästa arbetsvecka känns lång. På onsdag åker Hugo till Paris på mässa och kommer inte hem förrän söndag, och jag har repetition onsdag torsdag, och konsert på lördag, och två gånger på söndagen. Så det är bara att ta nya tag!

Hej kära vänner!

Här kommer en liten reseberättelse från Hugos och min senaste resa. Den bar av till Polen, 3-11 februari 2007. Vi hade först en tanke att förlägga årets skidsemester till Polen men efter som snön dröjde vågade vi inte räkna med det, och tanken föddes att åka ner till Polen och bara semestra och vårda familjekontakterna 🙂

Så sant som det var sagt bar det av lördagen den 3:e februari. Vårt flyg gick från Skavsta i en alldeles utmärkt bekväm tid, nämligen klockan 18.05. Ingen galet tidig morgon alltså. Däremot en ganska sen kväll. Vi landade i Katowice vid åtta och tog därifrån en buss till Krakow (skulle tagit två timmar men tog bara en, man klagar inte.) Vårt mål i Krakow var att hälsa på min kusin Ewa och hennes pojkvän Jacek, samt att kika lite på Krakow.

Jacek och Ewa på E. Wedels chokladcafé, Jacek med en chilichoklad och Ewa med en rosenchoklad

Både Ewa och Jacek kommer egentligen från Bialystok (stor stad i östra Polen, nära gränsen, 300 000 inv) men Jacek har nyss fått jobb som dataingenjör på en bank i Krakow och hade av företaget fått en lägenhet till sitt förfogande i tre månader. Och eftersom lägenheten hade 6 sängar så var vi välkomna att droppa förbi. Ewa är utbildad jurist men har inget jobb än utan pendlar mellan hemmet i Bialystok, ryskastudierna i Warszawa och pojkvännen i Krakow.

I Krakow ägnade vi oss som sagt åt lite lugnt turistande. Vi var på stora torget med dess fantastiska saluhall, Sukienice, och otroliga kyrka, Heliga Maria-kyrkan.

Kosciol Mariacki och saluhallen

Sedan 800 år tillbaka spelar en trumpetare ur tornet varje hel timme, för att minnas ett tillfälle då staden blev anfallen och trumpetaren blev skjuten av en pil under sin varningssignal. För att minnas just att trumpetaren blev skjuten så avbryter trumpetaren sin melodi tvärt. Men sedan vinkar han för att visa att han inte blivit skjuten på riktigt 🙂 Fatta, 800 år… man vill inte vara den som kommer för sent till jobbet när det innebär att man bryter den traditionen…

Saluhallen Sukienice (förr huserade där lyxiga klädeshandlare, nu bara souvenirhandlare)

Hugo utanför Sukienice

Allesammans på en fasligt turistig (och frusen) tur med häst och vagn. (Jag vet, vi får skylla oss själva när vi gör sommarsemestrar mitt i vintern)

Krakow är en himlans trevlig stad konstaterade vi efter några dagars umgänge med staden. Det är en väldigt levande och intensiv stad, samtidigt lugn och avkopplande. De flesta gator och kvarter kunde beskrivas som ”en levande sidogata med mycket affärer och restauranger”. Alltså, det fanns affärer och butiker och restauranger och cafeer överallt, kvarter efter kvarter, men överallt kändes det gemytligt och hemtrevligt, så man kunde strosa i det oändliga utan att känna sig vilse. Vi letade oss även till det judiska kvarteren, Kazimierz, där vi hittade ett mycket mysigt Klezmerhois. De utlovade levande klezmermusik varje kväll, men vi kom nog lite för sent och fick nöja oss med ruskigt god öl (varför skrev jag inte upp namnet?) och musik ur stereon. Alla ni som undrar – vad är klezmer? Gå in här eller kom på vår inflyttningsfest, då vi utlova klezmer i mängd.

Lååång gata i Kazimierz

Bland tavlor, antikviteter och stamgäster på Klezmerhois

Obs! Man får INTE spela trumpet på spårvagnarna i Krakow. Så det är bara att lämna den hemma om ni planerar ett besök här.

Krakow är en av de få stora städer som kom undan helt oskadd från andra världskriget, och därför finns där enorma mängder gamla hus, kyrkor (120 varav 60 i gamla staden) och synagogor. De har fantastiska kulturskatter, bland annat en Van Gogh-tavla, de har ett stort slott med en drakgrotta under, de har den breda Wislafloden som skapar en oas i staden, de har en 700 år gammal saltgruva i närheten och de har en NoaNoa-outlet-butik. Ehe…  Som under detta besök också räknas till Sevärdheterna på grund av min skrala ekonomi…

Åter till kulturen… saltgruvan ligger en bit utanför Krakow, i Wielnicka. Vi gjorde ett besök där. Den grundades för 700 år sedan då drottningen Kinga ville göra något för folket och önskade att man anlade en saltgruva. Saltet kallas även ”det grå guldet” och har haft stor betydelse för Polens ekonomi få den brukades oavbrutet fram till 1994. Nu är det bara en turisttraktion. Gruvan sträcker sig ca 200 meter ner i marken och har 30 mil gångar. Vår guidade tur började med att vi traskade ner för en trappa – 50 våningar!!! Nere i gruvan finns ett flertal kapell och salar och en mängd statyer. Men det starkaste minnet för min del från besöket är nog ändå hissen som vi tog upp ur gruvan. Det var en trevåningshiss, där de fyllde en våning i taget, och i varje våning fick det plats 9 personer, men då var man tvungen att stå som packade sillar, och helst skulle man inte vara mer än 180 cm lång. Men i vår guidebok stod det att det skulle vara en trähiss, så man får väl vara glad att den numera var gjord av metall…

I trapphuset, Helena på väg ner, Hugo och Helena i en av gångarna, den fantastiska hissen.

Ljuskrona av saltkristaller, salt stupränna, Drottning Kinga i saltsten, Salt i taket

Det största kapellet, uthugget under 70 år av endast tre personer, fullt med skulpturer, väggfasta ”tavlor” och ett golv som ser ut som klinkers, men är uthugget rakt ur stenen.

När vi turistat klart i Krakow inhandlade vi varsitt par polska tofflor och lämnade tryggheten för att ge oss av på äventyr i bergen. Vi satte oss på en buss mot Nowy Targ, varifrån vi fortsatte mot Bialka Tatrzanska, där min morbror Michal just då var på skidsemester med sina två barn (mina kusiner) Emilia och Filip.

Michal, Filip och Emilia
Vi fick vänta lite på den lilla busstationen i Nowy Targ men hade inte tråkigt. De två damerna som jobbade som toalettvakter (på en busstation i storlek som typ Hedemora eller Svenljunga) spelade lite på en enarmad-bandit-maskin som stod på stationen och den ena tanten vann men då fick maskinen fnatt och började plinga oavbrutet. Damerna försökte få stopp på den genom att flera gånger stänga av och på den, samt dra ur sladden. Under tiden satt en gubbe bredvid oss på bänken och flyttade om sina inköp i sina kassar, bland annat råa kycklingfileer som han hanterade i sina bara händer (man får inte vara pjåkig i Polen, återkommer till det…)

Jaja, vi kom fram till Bialka Tatrzanska, åt en god middag och väntade på att min morbror skulle ringa och berätta vart vi skulle bo. Trodde vi ja. ”Leta reda på någonstans att bo så ses vi i backen sen” meddelade han… för att göra en lång historia kort, så knackade vi på ett 10-15-tal dörrar innan vi till slut hittade en liten dam som lät oss sova i en smal gammal 100-årig säng i sin källare. Eftersom rummet inte brukade användas så var de tvungna att elda på i kaminen. Så när vi kom dit så var det ca 35 grader i rummet… Men vi var glada ändå, för vi fick två dagars härlig skidåkning! Hugo tyckte det var lite platt men för mig som är nybörjare var det helt fantastiskt. Typ vart enda åk var perfekt. Det fanns 5 liftar men de gick typ upp till samma punkt och det fanns inga egentliga pister utan hela området ner till där de fem olika liftarna startade var pistat, så det var bara att åka lite som man ville. Och dessutom är polackerna inte lika skickliga på slalom som fransmännen, så jag kände mig riktigt duktig! De flesta polacker masade sig i fina svängar ner för backarna, och såg inte upp för någonting, så man fick ha uppsikt åt alla håll för att inte bli överkörd. Vilket Hugo hade oturen att bli en gång…

Jo, det finns berg i Polen

Åkning från 9.00 till 22.00 varje dag, alla pister upplysta!

Vid det här laget började vi bli rätt möra, i alla fall jag. Resor hit, resor dit, leta boende, leta bussar, sova i en 90-säng…pust! Och nu skulle vi ta oss till Warszawa. Vi gav oss iväg till Zakopane för att därifrån ta en tokbillig nattbuss (75 spänn) till Warszawa. Den skulle gå vid 22 och ta åtta timmar, och kvällen tänkte vi ägna åt att titta på Zakopane som ska vara en fantastiskt mysig bergsstad. Men när vi åkte bussen till Zakopane så kände vi plötsligt att nej, nu var vi väldigt trötta på polska bussar. Så vi kollade upp ett nattåg till Warszawa istället, vilket tyvärr gick redan klockan 19. Så efter ett litet sammanbrott där all trötthet tog ut sin rätt, fick vi acceptera att vi missade vår helkväll i Zakopane. Men hellre det än att åka buss hela natten. Vi fick en egen kupe på tåget och liggplatser. Så efter en middag av bröd och yoghurt somnade vi sött redan vid tio.

Var tvungen att infoga en bild på oss i liggvagnen, eftersom det är en barndomsdröm för mig att få sova i liggvagn på tåg. Hade en kompis som hette Jens när jag var fyra, och hans pappa var konduktör, så Jens hade åkt liggvagn en massa gånger och jag blev jätteavis.. *slut på sentimentalitetparentesen*

Vi vaknade mindre sött 4.45 av att tåget rullade in på Warszawa station och vi kastade oss ner från britsarna och tog oss ur tåget med alla våra prylar. Vi tog en taxi till morfar och blev lurade att betala dubbelt så mycket som det skulle kostat. (Är det ok om jag stänger av den här? undrade chauffören och stängde av taxametern medan jag trodde att det var radion… ) Vi väckte bryskt min lilla morfar redan halvsex på morgonen men blev bjudna på mackor och te innan vi kröp i säng igen och sov till elva.

Det hade nu hunnit bli fredag och detta var vårt sista stopp innan vi flög hem på söndagen. Fredageftermiddagen spenderade vi i Warszawa, med att fruset titta lite på Gamla stan och sedan fly till en jättestor galleria där vi shoppade lite, drack varm choklad och gick på bio. (såg The Queen, och nej, de dubbar inte allt längre…)

Fruset turistande, Kulturhuset i dimma, Vykortsskrivande

På lördagen stannade vi kvar hemma hos morfar i Henrykow hela dagen och bara tog det lugnt. På förmiddagen skottade vi snö och lekte med morfars hund Klusja. Min kusin Jacek, (Ewas storebror, och ja, han heter likadant som hennes pojkvän) kom förbi och åt lunch. Och senare på eftermiddagen kom morbror Michal hem. På kvällen tog vi en promenad i området och gick en sväng till mormors grav på kyrkogården som ligger alldeles intill morfars hus. I övrigt spenderade vi dagen med att dricka te, vin och lyssna på min morfars berättelser och släktsjukdomar, världskrig och barnbarnsbarn. Och appropå pjåkighet… min morfar diskar inte mer än man kräver av honom. Vi synade det fläckiga glasen lite första kvällen, och dagen efter hade han både putsat silverskedarna och diskat glasen oklanderligt 🙂

Klusja

Morfars hus, Björkgatan 7

Middag med tjocka släkten

Mormors grav

Men vänta nu, det är något som fattas tänker ni nu.. En hel semesterblogg från Helena och Hugo utan matbilder? Är det möjligt? O nej… scrolla ner bara, här kommer maten :->

… är så där veckovill igen… Var ute i naturen hela dagen igår med min kära vän Karin, som behövde lite moraliskt stöd och själavård när hon skulle ta lite tester till sitt examensarbete. För min del var det en helt underbar dag med massor av solsken och frisk luft och underbar natur. Hade med mig Timy som fick springa av sig ordentligt i snön. För Karins del blev det en dag av långt lidande – båda paren vadarstövlar läckte, så först blev hon genomblöt om båda fötterna och fick byta om till reservstrumporna, och sedan blev hon genomblöt om ena foten men jobbade vidare i tre timmar eftersom det inte fanns mer ombyte. I bottenproverna hamnade det hela tiden 2 kg för mycket sten, i plasthandskarna hamnade det hela tiden en massa iskallt vatten, i ån hamnade diverse delar av vattenkikaren… Så när hälften av dagens uppgifter var gjorda, var det bara att värma liv i Karins fötter igen, och sedan sätta sig i bilen och vända hemåt.

Denna vecka fick jag bara jobba måndag på Flextronics, men det blir nog mer nästa vecka. Igår var jag mest hemma i koma, men idag har jag gjort massor massor. Jag började med att styrketräna på Nautilus, och sen var jag på Anna-Carins exjobbsframläggning på universitetet. Det var lite läskigt att åka dit men inte så farligt när jag väl var där. Lite exjobbsångest har man ju, men det ger sig om jag kommer igång lite med skrivandet. Sen åkte Anna-Carin och jag till Tornby och åt lunch på IKEA och gjorde lite ärenden. På vägen hem åkte Anna-Carin lite fel men då kom jag på att vi var i närheten av hantverkshuset så jag slängde mig ur bilen och gick dit och hämtade min keramikdrake som jag gjorde för 1,5 år sedan. De brukar rensa ut emellanåt, men den fanns kvar! Det var ett riktigt ångestärende, som det var tokskönt att bli av med!! Sen gick jag hem och kollade upp lite grejer på nätet, innan jag gick ner på stan och fikad med Josefin vid halv fyra. Sen vid fem var det Adeccofest på BK och vid sju åkte jag och Hugo till Anna-Carin på exjobbstårta. Och nu är jag hemma. Pust!

I helgen var vi i Uppsala och hälsade på. På fredagkvällen var vi på Vdala nation där syster Stina och hennes kille Jerker jobbar. På lördagen hälsade vi på syster Mimmi på Carlings.

Sen gick vi till Centralbadet och simmade och bastade. Efter det gick vi på lite aktiviteter kopplade till Polenveckan som pappa varit med och arrangerat.

Först lyssnade vi på en ”reading” ur en bok av författaren Janusz Glowatski.

Pappa och skådespelarna samt pappa och Janusz

Senare på kvällen lyssnade vi på polsk Chopininspirerad jazz. Mysigt!

Pappa och jag Flygeln

Njuter av musiken

Mellan dessa aktiviteter var vi på en indisk restaurang och åt middag, jag, Hugo, Mimmi, Anders, Konrad och hans kompis Viktor. Det var mums! Men starkt… *flämt*

När vi åkte hem på söndagen var det ett helt otroligt vackert väder – sol och spöregn. Det var helt fantastiskt! Här kommer några bilder.

Här är min stora feta kärlek:

Lav ya, Huho!

Hej hej!

Nu var det ju toklänge sedan jag skrev jue… Så här kan vi inte ha de ju, har hänt massor sen senast. Först var jag ute och knallade på torg med Ulfen, sålde leksaker på marknader i Falköping och Hallsberg. Kul men otroligt tröttande.

Ulf, en man i farten 🙂

Vårt jättefina marknadsstånd

Sammantaget med mina sju veckor på cloetta samt Polenresan så gjorde det att lördagen blev en av mitt livs tröttaste dagar. Min kropp var som fullständigt överkörd och jag var helt väck i huvve. En perfekt dag att få hem 35 gäster på fest! Not… Det blev i alla fall lyckat, 13 kg choklad hade vi skaffat och så kom det en massa toktrevligt folk som var omväxlande förtjusta i chokladen, och omväxlande i varandra 🙂 Alla verkade hitta nya vänner i alla vinklar och vrår av lägenheten. Då blir man riktigt lycklig som värdinna! Själv mådde jag tyvärr rätt kasst, men det brukar vara så när jag själv har fest… hur mycket jag än försöker slappna av så är jag bara ett stressknippe när festen börjar. Och dessutom var jag ju så vansinnigt trött… Nåväl, jag är toknöjd med festen ändå!

Olle, Henke och Hugge

Per och Gunilla, Hugge och Hella

Arne och Ann-Ida, Andreas och Sandra

Henke och Frida, Björn och godisskålen

Ollej och Anna, Nicklas och Marlene

Peter med banandrink, Anna, Josefin och Johanna

Anki, Anna, Anna-Carin, Dani och Andreas

Polly-Jocke, Anna och Polly-Lukas

Så, vad hände sedan? På söndagen sov jag till tolv och låg sedan kvar i sängen till tre. Klockan fyra var jag på krokikurs. Kul men svårt. Det var bara att börja teckna, och det var inte det lättaste att teckna kurvorna på en rygg eller en vad eller en underarm så det blev rätt… Men mitt mål är att teckna av hugo, så det är bara att öva vidare…

Sen blev det måndag, och då begav jag mig till mina vänner i Hedemora – min gudknodd Amanda, min vän Linda och hennes blivande make Jocke. Här har jag bara slappat och tagit igen mig, sovit middag på soffan och gullat med Mandis som blivit så stor så stor…

Amanda i bilen, Amanda med mams

Amanda och Bosse, Amandas paps
Imorgon ska jag åka hem till Linköping igen, och ägna resten av veckan åt vidare rekreation. Förhoppningsvis får jag börja jobba på Flextronic via Adecco på måndag. Vore så underbart skönt att jobba lite fasta tider (inga konstiga skifttider) och bara ha ett normalt liv med trevliga vardagskvällar hemma och helger då man inte är helger då man inte är helt utpumpad. Planen är att jobba ett tag till för att samla lite mer krafter och pengar, och sedan pilla klart med exjobbet innan jul, samt komma lite längre på körkortet, typ klara av teoridelen iaf… Sen händer det ju mycket annat under resten av året också, två bröllop med allt som händer därikring, besök av Julia i Linköping, kanske lite inflyttningsfester hos polare och ja… det blir helt klart ett händelsespäckat år… Och nästa år lär inte bli lugnare… Examen, körkort, hitta jobb, ja vad som helst kan hända, vem vet, inte jag, vem vet, inte du… 😉 Livet väntar!

Kärlek till er alla!

/Bellahella

Ps. Skickar en särskilt varm tanke till mina föräldrar som verkligen behöver det! Önskar er allt allt allt allt gott i livet! Kram

Hej där hemma!

Jag har haft en fantastisk dag. Vi anlände till Warszawa igår kväll vid halv tio. Tyvärr kunde inte Mimmi och Stina följa med för deras pass hade gått sönder och de kunde inte göra tillfälliga pass för Polisen hade problem med sitt datasystem. Men vi andra är här. Julia, jag och Konrad sov på hotel inatt. I morse åkte vi först och tittade på mormor. Det var lite läskigt för jag har aldrig sett en död människa förut, men det gick bra ändå. Jag lade en liten ängel från Mimmi på hennes bröst, mellan guldknapparna i hennes kavaj.

Sen åkte vi till kyrkan där jag övade lite med kantorn inför begravningen. Han var jattedålig, kunde varken hålla takten, spela á vista eller musicera men men.. det gick bra sen ändå. Jag spelade Ave Maria av Bach-Gounod och Air av Bach. Jag var mest nervös för spelandet under begravningen men det brast för mig när de bar ut kistan ur kyrkan medan klockorna ringde och kantorn spelade begravningsmarschen på orgeln. Mormors kista såg så ensam och försvarslös ut där den stog i kyrkan efter att de plockat bort alla buketter och blomsterarrangemang som stod runt den under mässan. Sen åkte vi direkt till kyrkogården och jordfäste henne. Hon ligger på en kyrkogård som ligger precis intill morfars och mormors trädgård, på andra sidan staketet, så det borde inte vara mer än 500 meter från där jag sitter nu. Hon ligger under en stor acacia, och det var säkert 150 personer där vid jordfästningen, och kanske 75 i kyrkan. Jag spelade några svenska psalmer vid graven, Härlig är jorden och Tryggare kan ingen vara.

Sen åkte vi till en restaurang och åt lunch. Alla kusiner satt tillsammans och det var härligt. De är så stora och vackra nu. Kasia lär sig polska och vill arbeta som sjuksköterska i Sverige. Jacek har en jättefin flickvän. Ewa har just tagit examen och har en fin kille. Ala har gift sig… jag ska berätta mer om alla sen och lägga upp bilder. Sen åkte vi hem till morfar och fikade och pratade. Mamma läste upp mitt blogginlägg om mormor för alla och även om jag var skeptisk så var det skönt, för mammas äldste bror Rafal sade att jag var lite för pessimistisk om att jag inte visste vem mormor var för han tyckte precis att det var hans mamma jag beskrev, och att jag nog visste vem hon var ändå. Och sen spelade mammas yngsta bror Michal musik av Anna German, vilket var mormors favoritmusik, sa nu vet jag det också… Nu är jag trött och hungrig och vi ska sova på hotellet inatt igen. Imorgon och på torsdag ska vi hänga i Warszawa och på fredag åker vi hem.

/Helenka

ps En puss pa munnen till dig, Hugo. Tack for att du finns. Du far mig att le aven nar livet ar tungt.

Spana in det nya resereportaget från vår resa till Irland och London i somras! Ni hittar det i menyn till höger, under ”Resor”. —->

Hej och godkväll i stugorna!

Jag har ju visst inte skrivit något här på en vecka.. det var inte alls meningen. Jag ska se till att uppdatera er.

I helgen var jag och Hugo ute på Ornö i Stockholms skärgård tillsammans med Sandra och Christoffer. Det var SÅ skönt att få lite nya intryck, lite frisk luft och lite socialt umgänge. Jaja, no offense, Pollysar är absolut trevliga, och ganska sociala emellanåt men samtalen kan faktist bli lite enformiga emellanåt. De blippar och bloppar mest… Hur som helst så hade vi en sköööön helg med mängder av mat och vin. Jag badade i havet i söndags morse, efter en regnig och mulen morgon. Det var jätteskönt och antagligen årets sista dopp. Fast vem vet, det ska visst bli varmt nu i helgen igen.

Så till denna vecka. Jag har jobbat natt. Och tro det eller ej, det funkar. Första natten var jag och Anna lite skräckslagna och trodde att vi skulle svimma av eller tvångssomna eller nått, men natten gick , ganska fort faktiskt. Jag lyckades sova till halv två (6,5 timmar) på tisdagen, 7,5 timmar på onsdagen och 7 timmar idag. Jag trodde det skulle vara jättesvårt att få ihop sömntimmarna, samt att hålla sig vaken på natten, men no problem. Faktum är att jag tror jag får absolut mest fritid av att jobba det här passet Jag vaknar och äter frukost vid tre och sen är jag utvilad och har sex timmar på mig innan det är dags att åka till jobbet vid 21. Verkligen helt ok. Nu är man ju bara ganska nyfiken på hur mycket OB-tillägg man har på natten… det är ju en ganska flitigt utförd sysselsättning att fundera på vad man ska göra med pengarna man tjänar… I höst går de ju mest till att försörja mig själv när jag skriver exjobbet i vinter, men jag funderar på att jobba heltid på Adecco i vår och ett tag framöver. Det är ett jobb bättre än inget, och jag har ingen annan plan som är klockren. En dröm är ju att bli knalle men det tar kanske en stund innan jag lyckas försörja mig som det…

Jahaja. Nu är det en halvtimme tills jag ska åka till dagens arbetspass. Jag har just ätit middag, en mumsig paj som Hugo lagat, toppat med några kanelbullar som jag själv slängt ihop. Var nere en sväng på stan idag och gick med i Nautilus Gym. Jag ska bli stark som en krigare! Vi ses i bänkpressen, Christoffer och Sandra! 🙂

Vad mer kan jag säga om veckan? Pratade lite med syrran Julia i förrgår. Hon har just flyttat till Svalöv utanför Lund och går en skrivarlinje på Fridhems folkhögskola. Hon verkar göra sig hemma snabbt, och håller redan egna yogaklasser på skolan, samt på det lokala gymmet. Go Julia! Saknar dig vännen 🙂
Daddade lite med mitt gudbarn Amanda idag också, och henner vackra mor Linda. Saknar er också! Snart sätter jag mig banne mig på cykeln och kommer upp till er, mina rosor!

Nu ska jag pussa lite på Hugo innan jag åker till Cloetta.

Ska skriva oftare!

/Hella – the amazon warrior