Modern

Sjukhusbesök, lekpark, kanske shopping.

Det har regnat på förmiddagen, men nu är det uppehåll och vi tar en promenad innan lunch. Iwan sitter i vagnen och skrattar, och vi har plockat oss varsin maskros. Antonia kommer inte gå hos dagmamma förrän det blir aktuellt för Iwan att följa med, om två år kanske. Ett vansinnigt skönt beslut som spikades igår. Jag smälter fortfarande första chocken. Det är svårt att ta beslut tycker jag, särskilt när de drabbar andra i så hög utsträckning. En ny aspekt på föräldraskap, som jag lär bli närmare bekant med.

Varma små hjässor, en mot varje kind, små huvuden, små liv, som lutar sig och litar sig mot mig.

Nu är vi hemma igen, efter en fantastisk vecka i Påskallavik. Vår sista vecka i farfars hus, där vi tillbringat 4-6 veckor varje år. Det har varit en absurd upplevelse att rensa ur ett hus, städa upp efter ett liv, och dela på saker som ger oss minnen och låter valda delar av farfar Fred leva vidare. Kanske serverar jag dig te nästa gång i ses, ur en kopp som jag druckit ur otaliga gånger framför Sommarlovsmorgon, men som ingen av oss vet vem som köpte från början egentligen. Kanske äter vi vid ett bord, varvid otaliga måltider ätits, av människor vi känt och inte känt. Vilka tankar har tänkts vid det bordet? Ett helt släp fick vi med oss, tyger, böcker, porslin och några möbler. Saker som ger mig minnen men som själva tiger om vad de varit med om.

Vi äter gott, vi firar påsk, vi dricker kaffe, äter choklad, dricker vin, lyssnar på vacker musik, dansar, skrattar, busar och älskar, en paus från arbetet med att tömma farfars hus, dela på det som var hans, skicka finserviser, prydnadssaker, handgjorda textilier och pensionerade bruksföremål till loppis. Jag tänker med skratt i halsen och gråt i bröstet att det är märkligare och mäktigare att finnas än det motsatta. Snarare än att undra var farfar tagit vägen, undrar jag hur han kunde finnas, hur jag kan finnas? Hur bygger man en människa av kött och blod och själ och personlighet och skratt och känslor och erfarenheter och tankar och minnen och sorger och längtan och drömmar?

Älskar att ha dem båda intill, hela tiden. Inte alltid lätt men jag växer i uppgiften.