Modern

Idag har Antonia gjort sin andra dag på dagis. Igår var hon två timmar, och hon sov djupare än någonsin inatt (och Iwan skrek mer än någonsin pga klåda). Idag var vi tre timmar, inklusive lunch, och Antonia hann inte gunga, rita och leka med Pippispelet. Så vi får väl gå dit någon gång igen framöver. Varför inte, låt säga, en 6 timmar om dagen närmaste 3 åren? Ja, jag tror att detta blir så ohyggligt bra för Antonia. Och happy kids ger superhappy parents.

Nu har min mamma lurat ut oss i skogen på svampjakt. Är det inte svårare än så? För mig har skogen en oerhört hög tröskel. Och när jag väl kommer ut till den måste jag visst hålla mig kvar i civilisationen genom att blogga 10 minuter…

Och det är egentligen inte spetsarna och glittret det är fel på heller, utan idealen som förmedlas på köpet. Tyst? Het? Bara dessa två plagg sammanfattar ett grundläggande problem med att duga som kvinna – kraven går emot varandra! Har du någonsin träffat en person som är både het och tyst? Carolina Gynning är het och högljudd, en brödrost är het och tyst. Bilden av den heta och tysta kvinnan bidrar till att kvinnor våldtas skulle jag vilka hårddra det – är man snygg och kniper käft är det det samma som att man oerhört gärna vill ha sex med första bästa förbipasserande. Och är man bara tyst så är kanske det hett i sig – tillåtande, välkomnande, kvinnlig – det tysta passiva öppna skötet!? Nej fy fan för dem som oreflekterat producerar dessa kläder, och oreflekterat köper dem till sina barn! Tror banne mig jag ska köpa en tröja med texten ”I’m lucky i’m cute”, till Iwan! För det vore ju humor, en kille gör ju inte sin lycka på att vara söt? Men en tjej gör, eller?

I morse slog det ner som en bomb vid påklädning – ”Det DÄR är ju en flicktröja!” Hon syftade på den rosa pyjamaströjan jag just tagit av och som hon ville ha på sig. Hon nobbade smörgåsbordet av tröjor i plommonlila, roströd, gråblå och vitt som jag så genusmedvetet och ekonomiskt inhandlat (så Iwan kan använda samma). Vad gör jag nu? Syr dit rosa blommor på allt, som jag kan sprätta bort sen? Köper rosa? Jag har förstått att det kan bli så det slutar… Missförstå mig inte – jag har inget emot rosa, och egentligen tror jag inte det är det hon är ute efter, nej hon kan nyanserna – det ska vara spets, paljetter, blommor, broderier, stjärnor… Suck. Jag tror jag skaffar henne något riktigt sötsliskigt och ser om det är det hon är ute efter, och sen jobbar på att vara en god förebild.

Antonina, Nonja, TonkaBonka, Gullefjun, Lilla Fröken, min älskade fina jämfotahoppande sjungande babblande omtänksamma påhittiga dotter, börjar på dagis på torsdag. En veckas inskolning, sen 9-15 alla dagar i veckan. Pang på bara. Jag vet knappt vad jag ska känna, vet bara att det här blir så himla bra för hela familjen. Antonias inskolnings”fröken” blir Arnold 65 år, otippat va? Han har jobbat där, på samma avdelning, i 35 år, ganska imponerande, han verkar vara en klippa. De andra fröknarna är Daniel ca 25 år, och en Pia som vi ej träffade idag. Ojoj, kul kul. Och vad ska JAG göra av mig själv om dagarna, när jag inte busar med Iwan? Det återstår att se 🙂

Antonia kastade sig förresten in i leken direkt och ville inte gå hem. Jag förutspår en smärtfri inskolning. Vem uppfann dagis? Det är genialiskt! 🙂

…att äta lunch på stan. Tänkte jag. Vad tänkte jag? Om gyrosrulle är svårt att äta annars, vad tror ni det blir med bebis i famnen. Bebis som sträcker sig efter allt. Och hur många sekunder tror ni Antonia tillbringade på sin stol? Sittandes alltså, andra ställningar räknas inte… Inte lika många som hon tillbringade klättrandes på staketet. Om en adoptionsbyrå hade kontor på t ex Ikea eller Ica Maxi kan jag tänka mig att det skulle ske många fler inhemska adoptioner. Hur jag nu kom att tänka på det helt plötsligt…

Nu har jag nya glasögon. Underbart.