Vad är det man säger nu, ”när man minst anar det” osv… och så är det ju så där lagom lätt att med flit ”inte ana, inte vilja, inte vara desperat”… Men så gjorde jag det, slutade ana, hoppas, bestämde mig för att ta en paus i att satsa på mitt företag för ett tag fram över, och vad händer? Om tre veckor har jag en lunchdejt med cheferna för ett stort och mycket trevligt företag för hushållsnära tjänster i Linköping (städning, barnpassning, mathandling osv…) angående ev samarbete.
Och det känns faktiskt bra att jag nu är lite mer laid back, och lite mindre desperat. Jag HAR faktiskt en bebis i magen just nu, och jag har hela livet på mig att röja i folks gamla prylar… Är företaget intresserat av samarbete, så kan de nog vänta ett tag 🙂
Grattis, det låter väl bra!
Kram från Hamburg!