Jag älskar fika. Jag älskar kakor. Jag älskar godis. Ytterst sällan har jag lidit under en överraskningsfika/tvångsfika/what-ever-fika. Det jag vill komma fram till är bara att jag vill befria mig (och oss) från socker-och-fett-tvånget! Att allt bara måste firas med något sliskigt jämt, och att alla sociala sammankomster som inte innefattar middag, måste innefatta onyttigheter.

Kan vi inte börja äta mellis tillsammans istället?! Mellis ger så mycket fler och roligare valmöjligheter än fika. Åh, jag får jättetrevliga vibbar av mellis, apelsinjuice och ”släta bullar”, nyponsoppa med mandelknappar, Katarinas mammas matbullar med herrgårdsost och honung på, och mjölk eller O´Boy till, eller Katarinas mammas kardemummabullar och kanelbullar… vad har ni för trevliga mellisminnen?

Fram för mellis! Jag hoppas att jag, och ni, kommer våga bjuda på det ni _verkligen_vill_ha_ nästa gång vi ses, oavsett om det är gräddtårta, tapas, knäckemackor, råa äggulor, filmjölk eller lösgodis. Jag ska i alla fall försöka våga lite mer än jag törs nästa gång jag får besök.

Men – inspirerad av min syster Stina som lyckades sluta för ett par månader sedan, och min vän Linda som just startat ett seriöst försök att fimpa för gott, så har jag idag testat mina egna gränser.

Det handlar om fika – en företeelse som nog har förstört många dietförsök. Fika ska man alltid vilja ha, gärna överraskningsfika, på jobbet eller om någon överraskar med en kaka, inte att förglömma vid högtider, då bara måste man! Tårta vid födelsedagar, bröllop, dop, mammaträffar, folk som slutar på jobb, folk som börjar på jobb, säljrekord som ska firas, eller nya produkter som lanseras, och sen semlor på fettisdagen, och kanske tisdagen innan, och tisdagen efter, och onsdagen efter, och torsdagen…? Oftast är det upplagt så att man inte kommer undan. För hur ser det ut om man inte äter av tårtan när man firar någons födelsedag – det blir ju som att man inte riktigt är glad för födelsedagsbarnets skull? Eller på bröllop, hur skulle det se ut? Och så alla dessa överraskningsfikor, fredagsfikor, mysfikor, kompisfikor, babycaféfikor, få-besök-fikor och gå-bort-fikor – ”Nu ska du väl ändå ta en bit…”

Annat godisätande är lättare att ta i tu med, för oftast är inget socialt tryck inblandat, utan bara dålig måltidsplanering som lämnar en öppning för en Snickers efter träningen, en påse godis på tågresan osv… Men detta fikande är ju nästan omöjligt att komma undan! Och inte minst – när man själv ska bjuda! Vågar man bjuda på frukt och nötter? Njae det är ju att riskera stämningen på hella tillställningen. Jag kan bara tänka mig besvikelsen om man bjuder ett gäng amningshungriga chokladabstinenta mammor på varsitt äpple istället för en sliskig bit kladdkaka… hur blir stämningen efter det liksom?

Så, i väntan på att jag ska våga bjuda på det som JAG vill ha egentligen, så har jag utmanat föreställningen om att man inte kan baka utan att själv äta av det… Är det möjligt att baka en kaka och bjuda bort varenda smula? Att inte ens få veta hur det smakar? Vi får se…

Idag har jag bakat inte mindre än 70 st (!) havre-choklad-valnöts-siraps-cookies. Jag smakade inte en enda smulj-vel eller lillfingerslick under hela bakningen, och jag kommer inte äta en smula av det färdiga resultatet heller! 70 kakor ligger på ett galler i köket, och i en skål bredvid ligger två kakor som gick sönder i hanteringen – varenda smula av dem!! Och vem ska äta upp dem? Hugo. Om han vill. Annars får han slänga dem eller ge bort dem.

I och med detta bakande har vi nu faktiskt slut på både vetemjöl och socker, så jag ska försöka hålla mig borta från bakande ett tag.

Portobellosvamp – Jag har alltid tyckt att svamp har lite läskig konsistens, men det har varit mer ok ju mindre bitar svampen varit skuren i. Så att äta en hel portobellohatt har liksom varit mardrömmen. Som nu är över. Jag penslade den med olja, salt, peppar och pressad vitlök, lade på ett lager boxholms gräddost och gratinerade dem 10 minuter i ugnen. Åt dem med gratinerade tomater och pasta pesto. Gott!

Messmör – testade jag senast för 15 år sedan och tyckte då att det var kväljande sött. Nu när jag ätit det igen tycker jag det är helt ok, men lite meningslöst. Inte nyttigt alls, och inte lika gott som andra söta pålägg – håller mig hellre till marmelad och honung.

Chevreost – har jag tyckt har varit jättestarkt men nu har jag ätit chevre gratinerad på kokta rödbetor och det var ok. Ska absolut testa igen. Tydligen var detta en ganska mild variant, så jag ska gå till Norins ost om jag köper det, så jag kan be om en mild sort igen.

Morotsjuice – fortfarande kväljande sött, men visst, det går att få ner. Inget jag upprepar i onödan dock.

Bondbönor – har fått för mig att just denna bönsort ska ha en konstig smak men jag vet inte vart jag fått det ifrån. De var jättegoda! Dock måste man skala dem, vare sig man köper dem färska, på burk eller kokta. (Skala efter kokning om de är färska eller torra). Just eftersom skalet är så grovt att det är oätligt, så blir slutresultatet en supermjuk och mumsig böna, säkert snällare för magen också. Rekommenderar den till nybörjare! Jag åt den i en tomatsås med rött ris och aubergine till.

Salami (gris) – åt en pizza med salami och fick ner de flesta skivorna trots att det var en särdeles äcklig salami enligt min syster köttexperten (recovered vegetarian) Stina. Jag får testa igen så kanske det blir mer njutning.

På tur:
Färsk koriander, mögelost, långfil, tomatjuice, sill, hård mesost, löskokt ägg, tofu, more to come…

Den lilla gosungen fortsätter ju att bara sova idag… Hon har bara varit vaken ett par gånger, och då bara en halvtimme. Här är några bilder jag tog senast hon var vaken. Hon ligger i soffan och provsmakar en skallra som jag hade när jag var liten.

Så vad gör jag en lugn dag som denna? Lagar mat så klart… Jag har gjort en ny sats med müsli, denna gång med smak av kanel och apelsin. Och jag har bakat en ny GI-limpa. Osmart nog hade jag hasselnötter i båda, jag som ville bjuda min hasselnötsallergiske pappa på en god frukost, hur tänkte jag? Idag kan jag inte skylla tankspriddheten på en krävande Antonia i alla fall… Nu har jag åtminstone en hasselnötsfri middag på gång – kycklingspett marinerade i glögg, färsk ingefära, soja, apelsinskal, färskpressad apelsin, olja och svartpeppar, kan det bli fel? Till det blir det en sås med äpple, lök och grädde och kanske en Janssoninspirerad potatisgratäng (alltså – skuren i stavar) samt rödkål från den batch jag gjorde i onsdags. Lite smygstart på julen med pappa och Stina ikväll alltså. Och om en timme kommer Hugo hem – skönt! Har saknat honom när han jobbat heltid denna vecka, och jag har saknat att bli utkastad på promenader, har riktigt segat till denna vecka.. Nu ska jag ställa i ordning gästsängarna för kvällen, och vika tvätt.

Ja visst ja, en film också, inspelad i förmiddags, när Antonia beundrar sitt fina presentpapper:

På lördagen kom Hugos föräldrar, syskon, samt Hugos pappas syssling Catharina på besök. Bara för att det är så himla kul att laga mat, så hade vi för första gången lagat en bouillabaisse på färsk fisk från Allfisk, severat med nybakat bröd och med en chokladfudgekaka till efterrätt. Förutom att maten var underbar och mättande, så var sällskapet dessutom förtjusande, och det blev en lång och trevlig lunch. Så pass tillfredställande på alla plan att vi inte lyfte ett finger resten av kvällen fast vi hade kunna förbereda en massor inför söndagens marknad.

Julia, Catharina, Anna och Ing-Marie samt underbart grovt bröd i vänsterkant och den vackra soppan i tallrikarna

Idag söndag, har det som sagt varit marknad. Vi sålde faktiskt ännu sämre än förra veckan, men… vi kämpar vidare. Vi får många komplimanger för produkterna, och folk frågar om vi har butik, webbutik eller går att nå på något annat sätt, så efterfrågan finns men.. när folk går på adventsmarknad så verkar det mest vara för stämningens skull…

Tappra knallar med finaste marknadsståndet

Nu har mamma och Julia åkt hem, och Hugo och jag är så trötta så vi ser i kors. Efter all ambitiös matlagning de senaste dagarna blev det pizza till middag, och sen tupplur för mig och Antonia medan Hugo tittade klart på en amerikansk komediactionfilm.

Nu bler det snart snart godnatt för oss, men allra sist, några bilder jag tog på Antonia igår, samt en film när hon står upp lite – älsklingsskruttan!

Bara för att ni är så himla snälla och spamar kommentarsfältet i detta inlägg nu så ska jag bjuda på ett frukosttips: Jag är inte så förtjust i de färdiga müsliblandningar som finns att köpa. Jag tycker de är så svårtuggade för de innehåller så mycket olika flingor, alltså typ havre eller andra sorter. Därför brukar jag hitta på min egen müsli till yogurten, genom att hälla på olika frön och nötter, vilket jag tycker är godare – linfrön, psylliumfrön, solrosfrön, havrekli, hasselnötter och russin t ex. Men – det blir lite tjatigt att stå och öppna 5-6 olika burkar och påsar varje morgon, så idag gjorde jag slag i saken och blandade till en större burk. Och när jag ändå gjorde en större sats så (ursäkta den långa inledningen, nu kommer tipset) – rostade jag muslin i stekpannan! Mumma! Just i den blandningen jag gjorde idag är det:

havreflingor
quinoaflingor
solrosfrön
hackade hasselnötter
linfrön
psylliumfrön
russin
hackade dadlar
hackade ekologiska aprikoser

Frukterna rostar man så klart inte, utan har i efteråt, och jag hade även i linfröna och psylliumfrön efteråt. Jag vet inte, men det kändes liksom meningslöst att rosta dem, och dessutom är linfröna rätt feta och jag vet inte vad som händer med fettet om det blir upphettat… Rostningen går helt enkelt till så att du har en stekpanna på maxvärme, häller i lagom mycket müsli (inte mer än 3-4 dl åt gången) och rör om tills det börjar få lite färg och lukta lite gott. Det tar ca 5-10 minuter beroende på hur många gånger du måste stänga av plattan, skjuta undan stekpannan och springa iväg och stoppa in nappen i munnen på en liten bebis.

Gott! och nu när ni har läst så här långt, så har ni liksom redan förbundit er att kommentera mitt halsband, för detta var ju belöningen! HA HA!

Hoppas nu bara att lilla Antonia inte blir knasig i magen av att jag äter bönor. De små liven kan tydligen få magont av det mesta när man ammar. Jag noterade dock en intressant sak angående detta… Om man utesluter de livsmedel som sägs kan ge bebisen magont (lök, bönor, kaffe, te, choklad, vete, mjölkprodukter, paprika, äpple) så får man en diet som väldigt mycket liknar den så kallade ”stenålderskosten”, och det är väl intressant! Hos oss vuxna som ”står ut med” lite mer så orsakar biologiskt felaktig kost ”bara” att vi blir fetare och lever kortare, men hos en liten känslig bebis kan det skapa panik och magont i det lilla systemet…

Igår hade vi en jätteskön dag. Vi började med en sovmorgon till kvart över tolv, något jag behövde även om jag inte känt mig jättetrött… Dock slapp jag huvudvärk igår kväll, så det finns uppenbarligen sömnhål att fylla… På eftermiddagen gick vi och hälsade på mina fd kollegor på Östgötatrafiken, och det var väldigt mysigt. Det råkade falla sig så (mer tur än skicklighet) att Antonia vaknade precis när vi kom dit, och var helt utsövd och mätt, så hon tittade med stor nyfikenhet och stora ögon på alla nya ansikten, och imponerade med sitt lugna trygga humör. Och det var väldigt trevligt att träffa alla gamla kollegor och att avnjuta några av Mirjanas nybakade chokladgifflar! Tajming! Jag fick med mig några hem också, som ligger i frysen och väntar på att Hugo ska komma hem från kryssningen ikväll…

Efteråt gick vi en sväng på stan och jag konstaterade att klädinköp är en hobby jag får lägga ner tills jag fått en anings mer fason på formerna.. nu är jag mest som en barbamamma i kurvorna, lite svårt att få ner i massproducerade paltor…

På kvällen kom Marie över med fika och trevligt sällskap, och vi diskuterade karriär och familjebildande och oavslutade examina medan Antonia genomförde sina kvällstimmar av velande mellan tutte och gnäll, vakenhet och sömn… Till slut somnade hon vid halv elva, och nattens amningspass blev vid två och fem, och sen sov vi till åtta, så det var en skön natt!

Nu har vi en riktigt seg torsdagsförmiddag, och dagens enda målsättning är att gå till Ica i Tannefors och hämta ett paket med Antonias vinterkläder. Kanske går vi en extra sväng i solen, och kanske kanske att jag orkar titta igenom lite kartonger i källaren sen. Vi har 10-15 banankartonger med prylar som vi ska sälja på loppis i vår, men det har blivit lite fullt där nere nu, vilket hindrar mig från att rensa ut fler prylar här uppe, så jag måste ner och ”rensa i avloppet”…

Potatisplättar varieras ju i det oändliga i olika kulturer, med olika mängd rå respektive kokt potatis, olika grovt riven potatis, och olika tillsatser av mjöl, mjölk, ägg, salt och lök. För er som undrar hur det görs i Polen kommer här ett recept som ska räcka till 4 portioner, men det beror nog på vad man äter till. Äter man dem bara med lingonsylt (vilket är min försvenskning av rätten) så räcker receptet bara till tre. Äter man med något matigare till, med gulasch – som min polska kokbok föreslår, med bacon – som Hugo gillar, eller med någon lins- eller grönsaksröra, så räcker det nog till fyra. När jag var liten åt vi dem bara med socker : )

Placki ziemniaczane
(placki = plättar, ziemniak = potatis)

1,2 kg potatis (ziemniaków)
1 gul lök (cebula)
2 ägg (jajka)
2 matskedar mjöl (Å‚yżki mÄ…ki)
salt (sól)
fett till stekningen (tłuszcz do smażenia)

– Skala och riv potatisen fint (hoppas ni har matberedare, annars tar det halva dagen…)

– Lägg den rivna potatisen i en sil/ett durkslag över en bytta, och krama ur vattnet ur potatisen

– Låt vattnet stå en stund, så att stärkelsen sjunker till botten. Häll sedan av vattnet försiktigt, så att stärkelsen ligger kvar på botten, och blanda ner den rivna urkramade potatisen.

– Medan vattnet ”står” – skala och riv löken fint.

– Blanda sedan stärkelsen, potatisen, löken, ägg, mjöl och salt.

– Stek plättarna gyllenbruna i stekpanna i smör eller olja. Smeten är rätt fast och måste tryckas ut till plättar i pannan, ca 10 m i diameter är lagom, 1/2 cm tjocka

– Det går även att grädda plättarna i en smord långpanna i ugnen, 20-30 min i 200 grader. Vi vände på dem efter halva tiden (när kanterna var bruna) då de bara fick färg på undersidan.

De ugnsgräddade blev knaprigare och godare för oss, men det beror nog på hur mycket fett man har i stekpannan/långpannan. Mer fett – brunare knaprigare yta. Steker man dem riktigt fettsnålt så blir de bara bleka med bruna prickar…

Om man vill äta dem med en sötare sylt, t ex jordgubb så kan man tillaga dem utan lök. Det går enligt kokboken även att göra en veganvariant utan ägg. Ett serveringstips om man vill äta dem med t ex gulasch, är att göra en riktigt stora plätt till varje person, som nästan fyller tallriken (ok syftningsfel, jag vet…)

Mums!

Varma kinder, varför det då? För att jag har varit ute i naturen i 4 timmar idag! Såå skönt!

På förmiddagen kickstartade vi dagen med att Sandra kom över med wienerbröd och cookies vid elva. Vi fikade och virkade (!) i ett par timmar och hade det söndagsmysigt. När hon åkt vid ett så slängde vi ihop några mackor, en termos te och gav oss ut mot eklandskapet. På vägen dit ringde Christoffer och ville hitta på något. Som av en händelse så var han och promenerade i eklandskapet så vi plockade upp honom och hade sen några trevliga timmar vid Rosenkällasjön. Först fikade vi i solen och njöt av höstluft och fågelliv, och sen gav vi oss ut i skogen på Christoffers intiativ och kom ut en timme senare med en kasse trattkantareller!!! Så nu står Hugo ute i köket och river ost och hackar svamp för till middag blir det toast med svampstuvning.. mumma!

Jaha, har det hänt något annat kul idag då? Njae,det var just det… det har inte HÄNT något, som man kanske litegranna går och hoppas på… det är ju liksom beräknad förlossningsdatum idag, så från och med nu går vi så kallat ”över tiden”. Men men, jag läste så tröstande i veckans graviditetsbrev att det bara är bra om det tar längre tid för då hinner min kropp ”mogna mer”, bli mjukare i leder, ben och vävnader som är inblandade i själva… utfarten… Så för varje dag som går så kan jag inbilla mig att förlossningen kommer bli lättare och lättare…

Dålig bild, men den senaste på mig och maggen…

Nu ska jag fortsätta rensa filer och sen får vi se om Hugge behöver hjälp med sista touchen ute i köket…

Ha en fortsatt fin söndag!

PS. Till alla er som har bloggar på ilke.se… det står på min att-göra-lista att fräscha till vår ”bloggportal”, alltså just sidan ilke.se. Så om ni har förslag på design, bilder, innehåll så hojta till. Min tanke so far är att fixa bättre bilder på oss, och att man ska kunna se när de senaste inlägget gjordes, samt länka till fler sidor, t ex Johanna som har fått en blogg på domänen, och Konrad som också vill ha en blogg. Och sen kanske  det dyker upp butiker i framtiden, helenka.se och simsalabim.se mm…