Helena Ilke

Det var det också ja, vi har vunnit budgivningen på huset!

Hela förmiddagen ägnade vi åt tårtmontering, och framåt lunch somnade Antonia djupt och hårt, med näsan tryckt mot kudden… Under tiden fick vi besök av Maja och Maria, så Antonia kunde ge sig direkt in i leken när hon vaknade. Maja fyller år idag, så hon fick en klänning av oss, som min granne Berit och hennes syster gör, Moster Anita heter märket.

Godingar i matchande klänningar. ”hallå hallå?”

Maria roar de hänförda småttingarna med fina sånger

Och Maja klappar i händerna..

Och vinkar lite, medan Antonia är lite mer skeptisk/chockad.

Ett porträtt vill jag ta på henne varje födelsedag, och detta får bli årets bild.

I hård konkurrens med denna..

Sen gick vi på promenad och köpte färsk fisk, hämtade paket och lekte med pudeln Rasmus som vi mötte utanför huset. Antonia sov gott i höstluften, och när hon vaknade stod farmor och farfar och tittade ner i vagnen, så på´t igen bara! Fina paket hade de med sig, och Antonia blev nerpackad i en kartong.

Farmor hade stickat en fin varm tröja med matchande mössa till, och så fick hon vagnen med flickan och hunden som ligger ramför henne på bilden. Flickan skakar på huvudet när man drar vagnen, och Antonia härmade glatt.

Det kom fina paket med posten också, ett från Hedemora och ett från Örebro, båda med mycket uppskattat innehåll i form av bok, sockor och leksakerna på nästa bild…

Plastkoppar i olika färger och storlekar som man kan leka med på alla möjliga sätt. Farfar försökte envist bygga ett torn men kom aldrig till toppen innan Antonia hade rivit det.

Fina farmor och farfar blev bjudna på lax med potatis och citronsås.

Sen var det dags för tårta (som det varit bild på i tidigare inlägg) och vi sjöng för en förundrad och storögd Antonia som inte kunde sluta säga ”Titta! Titta”, en mycket fin komplimang till konditorn (moi), som särskilt försökte göra en tårta som skulle vara rolig att se på.

Antonia vinkade lite av glädje efter att ha ätit tårta…

Och farfar han kunde vinka han med.

Så var den dagen, och Antonia ville verkligen inte gå och lägga sig. När jag tillslut fick henne till ro så kunde hon inte sluta fnissa, och till slut somnade hon till sitt eget nynnande. Jag tror verkligen vi lyckades göra hennes dag speciell!

Idag är det Antonias första födelsedag. För att vi ville att det hela skulle gå rätt till så var vi inne och sjöng för henne med frukost och paket och ljus på sängen. De mottogs med några gnyenden och att hon vände sig om i sängen och sov vidare… men vi satt kvar och småpratade lite och efter en stund vaknade hon och fick höra ”Ja må hon leva” en gång till och öppna sitt paket, innehållandes en Makka Pakka (figur från hennes favoritprogram Drömmarnas trädgård) som mottogs med ett hej och blev matad med vindruvor.

”Ja må hon leva…”

Liiiite sömning under paketöppningen…

Hej MakkaPakka!

Eftersom det är en särskild dag idag, så ska ni få lite extra fint att titta på, dels en film från igårkväll då hon visade sin bästa sida i samarbete med vardagsrumsdörrarna, och dels en film från morgonens bad.

Förra helgen hade vi välkomstfest för Antonia, ute på Borg hos Hugos föräldrar. Vi hade en liten ceremoni sång och musik, och frossade sedan i mat och tårtor. Det var väldigt lyckat och trevligt. Här finns bilder att se.

Igår kväll åkte vi ut till Borg och bjöd Ing-Marie på Mors-dag-middag. Det blev en härlig kväll, och ätrekord för Antonia. Hon satte i sig 4 klyftor potatis och 1/4 kiwi. Sen bekantade hon sig med katten Rex.

Nyår har för mig, sedan 5-8 år tillbaka, varit en naturlig tidpunkt att fundera över mig själv och den jag är, och sätta upp nya målbilder och tankar kring detta. Nyårslöften har alltså inte varit något tomt snack jag klämt ur mig vid tolvslaget, och löftena har inte heller varit det viktiga, utan tankarna i kring. Och mer och mer för varje år funderar jag på mitt liv och mina prioriteringar.

Inför detta årsskifte handlar tankarna om:

1. Kropp, träning och hälsa (som jag skrivit lite om tidigare i veckan)

2. Vad jag vill göra med min tid (aktuellt nu, när jag och Hugo har en väldig massa tid åt att bara umgås med varandra och Antonia)

3. Hur jag ska få mer tid med de viktiga människorna i mitt liv, i ett samhälle och en livsstil som, tycker jag, inte inbjuder till spontana möten.

1. Vad gäller träning så är inspirationen på topp. Idag släpade jag ut Hugo på en superrask promenad på 8000 steg. Jätteskönt! Jag ska gå med i träningscommunityt Shapelink (gör det du också Johanna så peppar vi varandra!) och börja föra min träningsdagbok där, och framför allt låta mig inspireras av alla artiklar, bloggar och andra medlemmar som tränar, tränar, tränar.

2. Vad gäller min tid så tänker jag köra taktiken ”trial-and-error”. Nu känns det som att jag mycket ägnar mig åt tidsfördriv, att jag försöker fylla dagarna för att inte känna mig ensam, meningslös och uttråkad. Istället ska jag så mycket som möjligt försöka testa de aktiviteter jag fantiserar om att göra, och se om det verkligen är det jag vill – läsa, träna, pyssla med halsband, träffa folk… våga ta risken att misslyckas lite mer, våga testa att planera in för mycket, planera in för lite, träffa nya bekantskaper utan att vara säker på vart det ska leda, bjuda hem folk, testa hur olika rutiner funkar, testa och lyckas eller misslyckas, så att jag lär känna mig själv och hur jag funkar lite bättre.

3:an vet jag inte hur jag ska åstadkomma förutom att försöka åka till folk som bor i andra städer oftare och bjuda hem folk. Dessutom ska jag fortsätta restaurera farfars hus i Påskallavik, och hoppas kunna locka dit mina syskon för en gemensam sommarvecka så småningom. Jag tror planering är nyckeln i att hälsa på folk i andra städer, för det kommer gärna något litet emellan om man väntar till mitt i veckan med att bestämma sig om man ska åka till helgen. Och för att träffa folk i samma stad tror jag nyckeln är mindre planering – att våga höra av sig samma dag eller dagen innan. Det kanske inte är ett problem för de flesta, men jag har lite svårt att få ändan ur…

Ett annat projekt jag börjat med, som också har att göra med att lära känna mig själv på sätt och vis, är att jag testar matvaror som jag inbillar mig att jag inte gillar. Jag har gett mig på kalvdans, och har idag fortsatt med med bondbönor och morotsjuice. Friskt vågat, hälften vunnet – bondbönorna var görgoda (åt dem i en tomatsås med ris – glöm inte att skala dem innan!) men morotsjuicen fastnade jag inte för. Den är lite för sötkvalmig för min del. På menyn framöver står tomatjuice, messmör, grönmögelost, sill, hård getost, hm nu kommer jag inte inte på mer på rak arm, udda att sitta här och tänka ut äckliga saker, jag får ta det allt eftersom.

Well, jag har varit förkyld sedan den 23:e och känner av det lite än, så nu bär det snart av mot sängen. Ska lägga upp lite bilder från julen här först: