Jag är imponerad av din vilja, din starka vilja och tro på att du KAN fixa allt ifrån att ta dig ner på stan och ”latte-mamma-fika” i värsta dam-bootsen, till att flytta Antonia mellan skötbord, olika rum, bärsjal på magen…för att hitta friheten att göra saker med händerna.

Den för löst knutna bärsjalen får jag ta på mig ansvaret för, förlåt! Jag är visst också en redig nybörjare, även om det känns som man haft barn hela livet när man lite smidigt med filtar och utrop räddar soffa och bordsduk när 3-åriga Mio far fram som han gjort idag här hemma på gården.
Fast det märktes ju när man skulle bära Antonia, att HUR tusan ska man hålla den här lilla krumeluren?

Tack för att vi fick komma och dela detta äventyr på riktigt med er. Ni är grymt coola, verkliga förebilder.

Minns Antonias doft varje dag.

KRAMMMM