Dina ord betyder mycket för mig! Liksom min systers ord att hon känner sig mindre rädd att föda efter att ha läst min berättelse. Det är underbart om jag lyckats förmedla något nytt till dig som har världens bästa jobb, och en positivare bild av förlossningen till kvinnor som inte fött än. Det är utan konkurrens det häftigaste jag gjort och jag önskar att man pratade mer om detta, inte bara nyförlösta kvinnor emmellan, utan kvinnor emellan, män emellan och att man fick en positivare bild på förlossningen tidigare i livet. Nu känns det som att de flesta skaffar barn ”trots” att det kräver en förlossning, istället för att se det som en positiv och spännande del av resan. Den enda tröst som förmedlas är att ”vi är ju skapade för det, så många kvinnor har gjort det innan och överlevt” …men det är ju så mycket häftigare än att man bara överlever det!

Inrätta förlossningstempel som i ”Egalias döttrar”, de vore något det!!!!

Stor kram, längtar efter att hälsa på er i Uppsala!

Det värsta under förlossningen var att inte ha ett större perspektiv, var det här normalt eller ver det en katastrofförlossning. Det hade hjälpt att ha en egen barnmorska med sig, en doula, som stöttat oss mer än förlossningspersonalen hade tid med. Jag blir lite inspirerad att själv bli doula då det inte krävs att man är utbildad barnmorska.